Solsken, ljuva solsken.

Det hade i och för sig vart fint med lite mer snö snart, men jag har det rätt bra ändå. Eftersom några av Val T:s finest tar hem på lördag är den här veckan utnämnd till Veckis-Vecka, och är det någonting den genomsnittlige veckisen gillar så är det solsken.
Dagens ansträngning bestod därför av att ta sig tur och retur Saint-Martin – en liten nätt resa nerför slushiga blåa backar på sisådär två timmar, med en lååång paus i solen på en parkbänk. Det mest spännande som hände var att mina tår knöt ihop sig till små nystan, helt oförhappandes. Inte hjälpte det att vicka på dem heller, utan jag fick montera av mig pjäxorna uppe på Mont de La Chambre.

Efter att ha tacklat isen i Goitschelbacken med mina högst halkiga parklagg (sista gången jag kör pist med dem EVER) ramlade jag och CP ner till Tangoterassen, där vi blev resten av eftermiddagen. En liter jordgubbssaft och en stor hög kuddar gör livet så mycket bättre. Som om det inte var bra redan, menar jag.

Och ikväll fortsätter det högst ohälsosamma temat Veckis-Vecka. Det går ut på att låtsas vara veckis, det vill säga utgång varje kväll, mycket glassande i solen och att ha det allmänt gött. Det roliga är att Val T vecka tio är tämligen dött, så de enda som är asparty (nästan konstant asparty) är vi. Oh well, vem bryr sig?
Gissa vem som ska sova hela vecka elva? Eller inte riktigt, pappa kommer då.

Tänkte försöka klara mig förbi kravet på alkoholkonsumtion med en bortglömd Fink från picknicken.. tveksamt om det godtas. Vi får se.

Egentligen känner jag mig otroligt O-Heddig och odisciplinerad, men vadsjutton – snön smälter, solen skiner och det finns inte mycket annat att göra än att festa, njuta av solen och rejsa pist. Jag lever bara en gång, och just nu mår jag bra.

Vilar ansiktet efter timmar i solen.
1-2-3..
Saint-Martin: Varmt, soligt och med flack och slaskig snö.

Världens bästa fritidsgård.

Irrelephant.
Sabine & Challa – utslagna brädåkare?
Vardag på en pinne.