Älskade hemresta Val Thorens-vänner, förstår ni hur mycket ni gör mina dagar när ni håller alla internmuppiga Facebooktrådar igång?


Hoppas det. Ni är guld, och hade jag kunnat få köra vecka nio-tio en gång till hade jag tryckt på tillbakaspolningsknappen på studs – trots att det fortfarande snöar här nu.

I övrigt händer här inte mycket.. jag höll på att få ett mindre psykbryt på jobbet innan på grund av kulturskillnader eller vad sjutton man nu ska kalla det.
Det här med thanks, excuse me, please och sorry.. visserligen ska man vara artig mot sin omgivning, men å andra sidan kan man slita ut ord om man använder dem för ofta, och är det någon som överanvänder nämnda ord är det Nila.
Klart att man säger please när man ber om nånting, men att avsluta varenda mening med ett automatiskt please-sorry-thankyou när man verkligen inte är ledsen över att det är mycket att göra, medan jag å andra sidan är helt förstörd av sömnbrist, är bara irriterande. Det är lite som att säga att man hatar saker bara sådär. Jag ogillar mycket, men listan på saker jag verkligen hatar är (trots att jag är en ganska grubblig och bitter person) förvånansvärt kort, och förvånansvärt icke-förvånande. Fördomsfullhet, rasism och diskriminering, lever, svamp och några till saker.

Känner att jag inte kommer så långt med det här just nu – jag lider som sagt av en gnutta sömnbrist, men jag minns att jag frågade Nila om just den där grejen för tre år sedan och vi kom fram till att det var en kulturskillnad. Jag tycker nästan att det känns nedlåtande mot mig när min chef hela tiden ber om ursäkt utan att egentligen mena det, medan hon å andra sidan skulle känna sig otrevlig om hon inte avslutade med ett please-sorry-thankyou.
Öööh. Vad bäng man kan bli när man är trött va?

Nu ska jag sova. Så är det bara. Får se om morgondagen för med sig flatljus eller solsken. I say GF-Orelle om vädergudarna samarbetar aldrig så lite. Klockan står på 08:00-sharp.

Puss & kram skumbanan.