Fulrosét gjorde sitt igår. Eller om det var det faktum att jag verkligen förlorade på drickspel?
Hursomhelst var jag fantastiskt opigg imorse, men envis som jag är skramlade jag mig upp ur sängen, tog brädan under armen och åkte en sväng. Ingenting blir bättre av att man ligger och lider i mörkret.

Och solsken och slask kan bota nästan vadsomhelst.

Eftersom det är lite av en sorgens dag idag hamnade jag i solen på Tangoterassen med en tallrik grillad mat och en stor cola. Solen gassade, musiken var lagom loungeig och folk drack drinkar med mycket krossad is i. Man ska sluta när det är som bäst heter det ju, och sista officiella Tangodagen har bjudit på klarblå himmel utan det sedvanliga eftermiddagsdiset, Browall & hans gitarr och en sjungande skara säsongare. Ingen brydde sig så värst mycket om veckisarna och fransmännen på afterskin – det var rena rama Snesko på att vara provinsiella idag.
(Snesko spelar väldigt gärna väldigt mycket danska låtar, till alla andras stora olycka – idag spelade Martin väldigt mycket svenskt.)

Raggarrock med efterföljande förklaring ”you don’t wanna know what this song is about. it’s a dirty swedish song.”

Och ikväll.. ikväll kör bandet en 23 låtar lång hitkavalkad. Säsongarfavoriter från början till slut, baslådorna ska fyllas, det ska dansas, hoppas och skrikas med i Baba O’Reiley, i baren är det 3-4-1 och imorgon existerar inte.
Tango försvinner och it’s going down with style.