Val Thorens Videoblogg – Avsnitt #8 from Hedda Berander on Vimeo.


Internvideoblogg #3 from Hedda Berander on Vimeo.

Se där vad lite skidåkningsförbud kan åstadkomma! Helt plötsligt kändes det inte alls lika jobbigt att tillbringa några timmar med det sega men stabila Office de Tourisme-nätet.
I vanlig ordning är klippen ungefär en månad försenade (har egentligen varit typ klara sedan innan jag drog till Badgastein, men ja.. semester och solsken har kommit emellan) men whatever.

Efter att jag hade internetat färdigt gick jag upp till Tango. Graden av bakfylla efter gårdagens Tangofolk only-fest var varierande, det mest fascinerande var att Råttan i ett infall av gud-vet-vad hade rakat av sig håret. Egentligen är det ingen större katastrof – det är bara det att det ser så vansinnigt roligt ut nu, eftersom han är jättebrun i ansiktet och nacken och genomskinligt blek med kort kort stubb på hjässan.
Nåja, kepsen uppfanns av en anledning.

Eftersom jag är odrägligt rastlös anmälde jag mig frivilligt som nerplockningshjälp. Jag har packat ner glas, burit lådor med varierande innehåll (hotelltvålar, a4-papper, porslin, stearinljus), hittat en av Annas tröjor i skidrummet (vilket både är oklart och intressant..), burit upp förra decenniets fatskis från skrymslet i tvättstugan, ätit glass, nästan skruvat ner en icke-tavla från en vägg, kånkat ner sängar från tredje våningen – ja ni fattar. Jag håller mig sysselsatt, och jag får mat så jag är nöjd.
Borde egentligen stått Hedda ”gör vadsomhelst för gratis mat” Berander på mig på säsongartröjorna, för det stämmer. Oftast.

Framåt kvällningen hade Snömonstret, Stefan, Joban och Gustav ett mindre softairgunkrig i större delen av byggnaden. Vi andra var åskådare på terrassen, och när solen gick ner omdistribuerades folket till en lounge mitt inne i stöket i restaurangen. Soffor, madrasser, utemöbler och en stor teve. Borde vara möblerat så jämt.

Sååå.. trots skidåkningsförbudet har jag det bra, och ju längre dagen gått idag desto bättre har foten mått. Visst är den svullen, och det tar nog ett par dagar till innan den går ner i pjäxan, men jag kan gå i nästan normal takt, och gå i trappor. Fasen, jag sprang till och med ett par inspirerade steg innan ikväll och det kändes inte helt omöjligt.
Hoppas kunna åka på fredag eller lördag igen, time will tell.