Jag borde nog sluta säga herregutt nu. Det är ändå ingen här hemma som fattar varför jag gör det, och än mindre varför jag alltid tvingas kväva ett fniss efteråt.

Det är en av de största nackdelarna med att säsonga. I vanliga fall brukar internskämt bara självdö, men när man bytar miljö och umgänge på typ tjugofyra timmar hinner hjärnan inte ställa om. Min hjärna är extremt seg.. eller så vill den bara provocera. Jag menar, jag har vart hemma i fyra veckor nu.. visserligen med två kortare avbrott, men ändåååå.

Så meningslöst.
Ungefär som att sätta på en awesome spellista på jobbet och en halv minut in i När Vindarna Viskar Mitt Namn tvingas inse att ingen förutom du själv nynnar med och att alla antingen suckar eller ser smått förvånade ut.

Och så var det det där med skills också. Allting kan göras till skills. Problemet är att det bara är jag som gör det. Oh well, jag har åtminstone feta bära-saker-på-huvudet-skills. Fråga mina workmates om ni inte tror mig. Femlitershink med gräddfil: nemas problemas.

Gud vilket meningslöst blogginlägg det här blev. Jag gör vad som helst för att slippa fortsätta återskapa spellistorna i iTunes märker jag.
Kanske borde gå och lägga mig istället. Årets värsta (och ibland även roligaste) helg är i antågande. Alla ska bota sina dåliga samveten och bjuda mamma på restaurang, jo jag tackar.
Hmm.
Godnatt.