Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: december 2011

Au revoir et bonne année.

Om fem timmar ska jag upp och packa det sista.
Egentligen skulle jag ha sovit för längesen, men en Facebook-konversation spårade ur enligt gammal god Val Thorens-sed, så jag fastnade.
Nu däremot: Sova.

Allt är packat, snörapporten ser bra ut, peppen finns, så det är bara en sak kvar att säga.

– Vad gör vi?


– Nu kör vi!

Avsluta bloggåret med den enda publicerbara bilden från Badgastein? Helrätt!

Innehåll? Vadå innehåll, det här är min blogg. Jag gör som jag vill. Hrmpff.

Jag satte mig på min Latschenkieferburk i våras. Det var en fullständig olyckshändelse, jag hade lagt den i fickan på min gigantiska lånejacka och utan att tänka mig för satt mig på jackan.
Upptäckte senare att locket var alldeles nertryckt och helt omöjligt att rubba. Depp.
Svart på en kvart är ju så praktiskt ibland, även om jag inte riktigt kan motivera varför jag tog med mig burken till Bad Gastein – vid det laget var min bränna redan helt sanslös.

Det här med att sätta sig på saker är en av mina största ovanor. Jag vet inte hur många par solglasögon som dött rumpdöden de senaste åren. Bara i år har jag avrättat fyra par.

Ett par pilotglasögon som jag hittat någonstans någon gång och silvertejpat lite.
Ett par vita fejk-farers.
Ett par jättefina lila som jag fyndade för 7 alpdollar på SPAR.
Ännu ett par fejk-farers, med spegelglas (!) som jag råkade sätta mig på när jag, Vikkan och Cajsa hade picknick på bryggan för några veckor sedan.

Tänker fan ge upp det där med solglasögon alltså. Goggels är grejen, de är mycket svårare att mosa. I och för sig är det en spricka i linsen på mina gamla Crowbars, men det är inte mitt fel att bagagehanteringen på Kastrup är så våldsam.

Nåväl, åter till svart på en kvart-burken.
Jag tyckte att det var synd att burken gått i baklås, (för man vet aldrig när man behöver lukta som ett träd) så igår tog jag beslutet att den skulle fixas, på nåt sätt.
Med anledning av detta skulle jag vilja utnämna polygripen till ett av de mest användbara verktygen på denna sidan industrialismen.

Burken är, om än lite bucklig, återigen öppningsbar,

Hedda – Burken 1 – 0

Fick förresten nys om att det inte bara är Anja av gamla Valdigänget som kommer befinna sig i Espace Killy nästa vecka. Precis som förra året får jag äran att fira nyår tillsammans med den här damen:

Jägerbomb, pjäxdans och fulåkning i Palafourbacken, någon?

Nu ska jag skriva nån sorts packlista och se om jag kan ha på mig mina pjäxor i mer än tio minuter utan att dö.
Grattis: Du har nu läst ännu en fullständigt onödig bloggpost.

/Hedda

När ordet längtan inte räcker till.

Snortidigt på fredag drar jag och lillebrorsan till Tignes, så om allting gör som jag vill kommer jag lyckas trycka in ännu en skiddag i år. Känns fan surrealistiskt. Så här års ska ju alla alltid börja sammanfatta året, och jag insåg att mitt år började i slutet av april. Det blir så.
Åtskilt.
Ett liv där, ett liv här och nu ska jag helt plötsligt börja leva hela år i taget igen. Melodifestivalen, februarilov, ni vet. Sånt jag missat de senaste åren. Det känns väldigt märkligt.
Livet brukade delas in i ett fem-månadersår och ett sjumånaders på samma tid som andra männisor levde ett helt.
Jag gillade det bättre.

Men snart.

Lillebror har blivit lite smygförälskad i mina ljusblåa skidbyxor, som är betydligt mer lagom i storlek på honom än på mig. Om jag har dem hänger de med nöd och näppe kvar på rumpan, på honom sitter dom snyggt – så där som det är meningen att skidbyxor ska sitta (om man inte är jibber eller mager säsongare). Tyvärr är han för bredaxlad för att låna min gamla jacka också, annars hade jag haft en fin liten Hedda anno 2010-klon med mig till alperna.

Förhoppningsvis blir det en vecka fylld av puder, 25-centilitersöl, fånig musik och stålkanter som misshandlar manchester.
Förhoppningsvis får jag någon dag där jag sumpar allt vad hela åk heter men istället vänder hemåt med ett gäng okej bilder.
Oavsett vilket så är det så lite tid kvar, och det känns så skönt. Nu är det greppbart, hela hösten har varit ett ludd, väntan, trötthet. Nu, äntligen. Och om en vecka såhär dags är jag väl shitfaced någonstans i Tignes.

Och jag fick en GoPro i julklapp. Bara en sån sak.

Slutar nu. Jag vet som inte vart jag ska göra av mig själv.
Tre dagar. Ingenting. Hur länge som helst. Tre dagar. Tre dagar. Tre dagar.

Längtan längtan längtan

Efter en minst sagt snöfattig höst har lågtrycken staplat upp sig i alperna.
Jag dreglar över snowforecast som hintar om uppemot en meters påfyllning och gott om minusgrader i både Val Thorens och Tignes. Trist bara att jag är här, i Ljungskile och snön är där.

Och här är verkligen trist, för det enda väder vi har är blåst och regn. Har inte sett ordentligt solljus på över en vecka nu.
Nåja, jag passar på att glädjas lite ändå, förhoppningsvis slipper jag köra på stenar när jag väl är därnere. Och det är faktiskt bara 17 dagar tills jag åker. 18 tills jag står på ski igen.
Mmm.

(Och ja, den här bloggen är bara tråkig och frustrerande för tillfället, men det är så det är. Ge mig bluebird över nyår så ska jag fixa fina bilder. Funderar seriöst på att hålla mig nykter på nyårsafton och vara först i liften dagen därpå. Så mycket längtar jag.)

Slappo

Förra hösten hade jag gratis gymkort genom jobbet.
I den här lilla hålan finns inte ens något gym, och på sistone har det regnat och blåst alldeles för mycket. Åka in till Uddevalla och gymma? Nja..
Konditionen är med andra ord inte på topp.

Borde nog göra någonting åt det.
Jag saknar känslan av en pigg kropp.

26 dagar

Idag har jag transformerat födelsedagspengar till prylar. Ny hjälm och nytt underställ blev det. Tack föräldrar/släkten.
Hjälmen är klotrund och himmelsblå, jag gillar’t. Och så köpte jag en fullständigt sjövild fuskpälsmössa, fast den har jag ingen bild på än. Men den är fin, och jag har döpt den till Eddie.

Har alltså gått runt i långkalsonger hela kvällen nu och verkligen känt in stämningen. Drygt tre veckor kvar, och det har äntligen börjat snöa där nere. Infomailet om resan kom idag också, och jag fick seriöst lyckofnatt när jag läste namnen på guiderna.

För gissa vad, min pjäxdanspartner in crime, Johannes, Yourhighness, Hustomten ska leka bussguide över nyår också! Som om det inte räckte med att CP och Karro ska säsonga i Valdi och att Anja ska till Valdi samma vecka som jag är i Tignes? Det blir reunion på alla håll och kanter här känner jag. Mmmm, så galet exalterad!

Har m.a.o. noll förmåga att skriva något sammanhängande (näha, märks det? jaha.) så jag ger upp nu. Ska somna till nån skidfilm tror jag. Somna drömma och längta.

Work and play

Blir mer och mer säker på att den ickeobligatoriska praktikveckan v 13 eller 15 kommer få stå tillbaka till förmån för slaskåkning på snowboard. Det bara känns så.
Inget spikat än dock.
Ska jag sejfa och dra till VT eller finns det något annat ställe med okej snötillgång i slutet av april som är värt ett besök?

Tips?

Kollektiv uppmaning: dansa snödans!

Misstänker att årets dos säsongare i franska alperna är milt frustrerade över snöläget. Heck, jag vet att jag är det, och jag sitter bara hemma i ett regnigt, blåsigt Ljungskile och kollar Snowforecast onödigt många gånger per dag.

Förra året hade vi riktigt mycket snö i november-december. Efter det, not so much som alla vet men det var åtminstone en underbar början på säsongen.
Nu ser det dock ut som om fluffet är påväg mot Savoien och Vanoise, åtminstone om man ska tro ovan nämnda vädersajt (och det gör jag för det är det bästa jag har att tillgå..). Tycker det kan dumpa på ordentligt så det finns en bra grund till nyår och sportlovet. Jag menar, laga belag är trist, och jag tror inte att Laurent på Skiset är riktigt lika schysst med kompispriserna nu när jag degraderar mig själv till veckis.

I övrigt händer det inte mycket, planen är att jag och min kompis Vikkan ska in till Götet idag, men eftersom hon är otroligt morgontrött och ganska ointresserad av skidprylar åker jag in nån timme tidigare för att hinna förbi Skistore. Förklarade för henne att det inte gör något att vi möts upp i stan senare med orden ”jag tror inte att du hade tyckt att det var kul att titta på när jag dregglar över överdimensionerade rockerlagg ändå” och bytte sedan raskt samtalsämne för att slippa förklara skillnaden på spann och rocker. Det är liksom först nu jag inser hur mycket nördfakta man kan samla på sig som säsongare, och att timglasskidor fortfarande är ett existerande begrepp i normalsvenskens ordlista.
Som förra året när jag gav mig in i en hätsk diskussion om huruvida första versionens Hellbents var 120 eller 122 under foten. Jisses. Bara för det kan jag inte minnas det rätta svaret och jag orkar inte googla men jag vet att jag hade fel.
Åh första versionens Hellbents! Som jag skrattade när jag såg dem på Goitschel i december 2007. Helt ologiska för den jag var då.
Tiderna förändras.

Skitsamma, nu ska jag duscha, käka frulle och bege mig mot metropolen Götet för att leta hjälm och skaffa nya underställ. (Jag slängde alla jag hade efter förra säsongen, vilket var ytterst befogat. Vet ni hur mycket noppror som genereras efter fyra säsonger/400+ skiddagar?)
Wish me luck.

/HB

Och nu tycker jag att vi allihopa tar varandras händer och sjunger We Shall Overcome dansar snödansen. 28 dagar, folket. 28 dagar.