Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: januari 2012

Vemdalen del 1

  • 22 minus = huden på fingertopparna lossnar i ren förskräckelse
  • jag kan inte dansa (jag har ingen grovmotorik, who knew..?)
  • inversion = bra fenomen.
  • nyordlistan – we give you FRYL
  • östersunds brandkår fick en säck glassbåtar under utryckning.
  • allt går att blanda med redbull
  • sjunga med i Titanium = lätt sätt att förnedra sig själv
  • smygpuder i pisten kan göra det flataste av flatljus värt besväret
  • ankarlift är kul i ungefär två minuter. sen är den nostalgiska charmen väck.
  • real vikings monoski
  • chips med kebabsmak?!
  • jag kan däremot dansa pjäxdansen.
  • solnedgången i fjällen – mont de la chambre, känn dig hotad.

..och hemma på internatet är allt som vanligt. fredag = osköna typer har fest rakt ovanför mitt rum. musiken växlar mellan leila K, blümchen och alice cooper. bleh.
men här är tjock frost, och cristian och jessica var bagagebäraränglar åt en trött hedda.
imorgon ska jag gå igenom 1734 bilder och 21 instuderingsfrågor om massmedia.

det är nackdelen med att leva väldigt mycket i en vecka – sedan får man leva väldigt lite för att hinna ikapp. men det är värt det. och om två veckor prick är jag någonstans i södra tyskland med destination Val Thorens.
kan inte klaga direkt.

nytt bottennapp från folket en våning upp: eddie meduza. blergh.

Det är fint här.

Whovalley nästa.

Sådär ja.
Efter en mindre kris på PDF-fronten (vem försöker jag lura – det var ingen mindre kris det var jävla kaos) är skolveckan äntligen över och om en halvtimme baxar jag ner mitt skrymmande bagage till stationen.

Destination: Vemdalen.

Har aldrig vart där, så det ska bli spännande. Tydligen ska det vara rysligt kallt de närmaste dagarna så jag räknar med att köra tredubbla underställ och så vidare. Återstår att se vad kameran tycker om 20 minus, men det går säkert bra. Lär ju vara en hel del inomhus/kvällsaktiviteter att plåta också.
Tåget är i Östersund 06:00 imorgon – huvva. Får se om jag kanske till och med får åkt lite imorn. Annars blir det på söndag.

Nu ska jag packa klart och längta ihjäl mig en liten stund till.
Weeii!

PS. Lillebror: Ja, jag skaaaa skriva klart om Tignes. Jag har bara haft annat (skolarbete) för mig.

Awesome people are awesome

Den bästa konversationen som någonsin hafts uppe på Mont de la Chambre – also known as bummarpistvisningen vecka 10 2011.

”SKÅÅÅÅÅL”

”Hosthosthosthost-harkel-spott”
”Väl talat, väääl talat.”’
Eeeehm.. tja du.. * tankepaus * jag har väl många väl avslutande ord, men eh.. mitt sista..”
Jag vill bara säga.. mot Folie Douce!”
Eh och, eh.. det det det enda jag vill säga är väl typ.. MAAAAH SEHEMMYAAAH NAMMADITZINAMAA HEMMYANJIEEMO HEMMYANA.. MAAAAH SEHEMMYYAAH!!”
Var är Special-K? Var är Special-K, vi behöver hans hmmmmmm.”
Var tog han vägen?”
Han åkte hem. Vill du vara Special-K lite?”
Eh, okej?”
Special-K gör.. när man kör det här maaaah sehemmyaaah *nynnar vidare* så kommer han du vet som elefanten, eller är det apan?”
Ja, elefanten.”
Aaaaoummm. Sådär.”
Nu har jag bestigit Mount Everest och satt ner min flagga!”
Alltså, Jean-Claude Baguette har ingenting att säga till om. Vi har fixat.”
Det är för likt ett kors.”
Akta..”
Jag tänkte bara göra ett kors.”
Skååål, sa Pål!”
Till minnet av vår käre Jean-Claude Baguette som dog på ett annat berg men vi har satt upp ett kors här..”
Han fastnade med sin stighud!”
Han fastnade. Han kom inte loss. Dom hittade inte så mycket av honom.. dom hittade lite rester. Dom satte upp ett kors till minne av honom därborta men vi kände att det var inte riktigt tillräckligt.”
Vilket stabilt kors.”
Och så tar vi en tyst minut.”
* Hedda knäcker sig direkt. *
Så tar vi en tyst halvtimme för Jean-Claude Baguette.”
Vi tar en tyst minut på Folie Douce.”
En tyst halvtimme?!?!”
Aaaaaoouummmm..”
Kumbayah my lord kumbayah. Kumbayaah.. japp, det där var en tyst minut.”
Ja. Nu drar vi.”
Vad gör vi, nu kör vi!”
Vad gör vi?”
Nu kör vi!”
Ska du åka runt med kaffekoppen eller?”
Aaamen, alltså.. om man blir törstig på vägen.”
Den är tom ju.”
Jaa, men jag kan ju fylla den med något!”

Tell me why I do like mondays!

Kriminaljournalistik – Reseledarjobb, 0 – 1

Dansade en egen liten segerdans i journalistbunkern för en halvtimme sedan.
Ja, jag får läsa krimveckan i tvåan och ja, jag får två hela, sammanhängande veckor i världens bästa betongby i världens största skidsystem.

Den lyckan.
Först en veckan med sportlovsesenärer och istället för att sätta mig på bussen hem på lördagen knallar jag gatan upp till Tango och inväntar mammas ankomst för en veckas riktig semester.
Ärligt talat har jag nog inte varit så här glad sedan.. ööh.. tisdagen för två veckor sedan när jag hittade puder på Bellevarde.
Hehe.
Glad är jag i vart fall.
Nu ska jag ner i bunkern igen och skriva en krönika om idrott och identitet (förvånande, va?) och resten av veckan är jag fotograf för den fantastiska publikationen Murveln. Och på fredag hoppar jag på nattåget mot Östersund, Vemdalen och en veckas fotojobb åt Skiweek. Bara det att jag lyckats få till det så att jag i princip bara fotar de första skolveckorna är värt att fira.

En snabb uträkning: början av 2012 ser ut såhär:

  • v. 1 – Tignes
  • v. 2 – Fotointensiv (inläsning massmedier)
  • v. 3 – Redaktionsvecka Murveln, fotograf (inläsning massmedier)
  • v. 4 – Skiweek Vemdalen (inlämning massmedier via mejl)
  • v. 5 – Kommunjournalistik
  • v. 6 – Kommunjournalistik
  • v. 7 – Reseledare Val Thorens
  • v. 8 – Bara turist – Val Thorens

Mer skidåkning än studier, och det på ett ställe som har närvarobaserad undervisning. Det ni!
Ursäkta dravlet men jag är så jävla nöjd just nu. Kommer säkert ångra mig någon gång (typ nästa år) men just nu, just nu ska jag bara vara nöjd och betänka det faktum att på söndag står jag på skidor igen. På svensk mark för första gången på fem år. Fjällen, här kommer jag, och när jag kommer hem därifrån är det prick två veckor tills jag drar igen.

Livet.
Idag är det en bra grej.
Idag kan jag leva på länge.

Öppet meddelande till mina pjäxor:

Om ni inte samarbetar med mina fötter i Vemdalen är det tack och adjö vid nästa CSN.
Bara så ni vet.

*morr*

Nytt år, samma långrandiga tjötröv.

Åherrejävlar vad jag har varit usel på att blogga på sistone. Oklart exakt vad jag kan skylla på, mer än att jag åkte till Tignes, kom hem, var hemma i exakt tre timmar och for sedan raka vägen upp till min lilla bohuslänska håla – Ljungan.

Givetvis lyckades jag dra på mig en elak bussförkylning på hemvägen också – jag skyller allt på min bagagevaktarmorgon i lördags. Lördags ja. Fan jävla sjuk dag. Men jag tar’et från början, sort of.

Fredag morgon klockan svintidigt hoppar jag och lillebror på bussen vid Eurostop i Halmstad. jag är överexalterad eftersom jag träffar min vapendragare, pjäxdansbuddy och i största allmänhet kompis – Johannes – för första gången sedan i april. Alldeles för länge sedan.
Han har tagit på sig det fantastiska jobbet att räkna folk hela tiden, och att prata i mick. Själv försöker jag mest sova, något som inte är helt lätt då ett gäng goa göbbar från Göteborg har disco på nedervåningen. Pheew.
I Lund träffar jag en annan vapendragare från tidigare säsonger nämligen Eeeeelisabeth, the one and only. Vi pratar oavbrutet i mun på varandra halvvägs till Rödby. Sedan bytar hon buss till sina Uppsalavänner. Hrmpff..

Båten är lite kaosig – väldigt många människor vill käka den obligatoriska Puttgardenfärjan-schnitzeln, och alla vill göra det NU. Panikframkallande är bara förnamnet. Fyrtiofem minuter är på gränsen till för kort.

Efter färjan väntar många många timmar på autobahn. Identiska rastplatser (Serways är ondskan personifierad) med läskiga automatiska toaletter och film.
Härmed följer en betygsättning av filmerna vi såg på nerresan:

  • Black Sheep – Suspekt slasherfilm om zombiefår. Som om Den Där Mary och Passion Of The Christ hade fått ett kärleksbarn. Typ. Zombiefår. Skrik och bräkande i flera timmar. Jag försökte sova, det var svårt. Inga toasters alls. (Göteborgarna var ytterst skyldiga till filmvalet.)
  • Snowroller – Jag vill dra mig till minnes en gammal text på Rollin’Snows hemsida där det stod någonting om att Sällskapsresan 2 visas oavbrutet hela bussresan. Jag är glad att det inte stämmer längre. Den är charmig och full av oneliners, men en gång är tillräckligt. Tre av fem toasters.
  • Blades of Glory – Jag halvsov, jag har svårt för skrikiga komedier men den var ändå lite söt. Två av fem toasters.
  • Lejonkungen – När man ser sig om och inser att alla som fortfarande är vakna sitter tysta och andäktiga, alternativt nynnar med i musiken, då vet man att barndomsnostalgi är ett mäktigt vapen. Själv får jag gåshud av introt varje gång jag ser den. Bästa filmvalet ever. Fem av fem toasters.

Sista biten hade vi snöfall och en busschaufför som jag misstänker pratade rätoromanska. Engelska var det inte, och knappast tyska, franska eller italienska heller, och han var från Schweiz så – uteslutningsmetoden. Snökedjorna skulle iallafall på, och det var ett jävla trauma tills Olof kom och räddade oss. Tack, Olof.
Fyra timmar försenade anlände vi till Val Claret och baxade in 150 personers bagage på Saloon (som finns överallt i Frankrike, nästan. Det är en konspiration det också.) i väntan på nycklar. Jag hade tänkt åka lite, men mina skidor hamnade väldigt långt ner i bagageberget så jag gav upp den tanken.

Lyckas fördriva timmarna fram till nyckelutlämning, exakt vad jag gjorde vet jag inte, mer än att ag gick och handlade och åt en pizza.
Sen när vi ska flytta in har någon tagit fel på min matkasse och en annan som stod precis jämte. Suck. Mina Kronenbourg utbytta mot Leffe. Bara en sån sak. Tur i oturen visar det sig att jag skulle bo med ägarna till den andra matkassen så allting löste sig på direkten.

Och för att reflektera lite:

  1. Jag tror att vi kan ha fått den bästa lägenheten i Val Claret, bortsett från att det drog nåt helt sjukt från fönstren. Men, den hade öppen spis och även om vi inte använde den så är det en ganska flashig detalj i en fransk betongkoloss.
  2. Jag är övertygad om att vi hade den bästa boendeindelningen. Vi visste det inte än, men kombon två föredetta bummare, två lillebröder och två seglare var tämligen lyckad.
  3. Det där gigantiska nyårsfirandet i Le Lac – jag hade noll förväntningar, men när hela sjön och alla topparna runt omkring lystes upp av fyrverkerier samtidigt som fransmän sprutar champagne och öl omkring sig och husmusiken slår mot trumhinnorna kan inte ens jag låta bli att gilla läget. Det var en fenomenalt roligt stund.

Det var en fenomenalt rolig vecka, även om en vecka är alldeles för kort tid för att tillbringa i alperna. Jag föredrar som bekant en vecka gånger åtminstone 17, men allt är bättre än inget.
Några andra korta konstateranden kan göras:

  • Jag ska aldrig slarva så med försäsongsträningen igen.
  • Försök undvika att ramla långsamt i vindpackad snö. Det gör ont att vrida knän.
  • Folie Douce i Valdi är om möjligt ännu mer meningslöst och upphaussat än Follan i Val T. Så långt från min kakbit/tekopp som man kan komma. Ge mig svettigt coverband och immiga fönster, s’il vous plait.
  • Pizzan i tresekundersbyn: fortfarande lika god.
  • Fördomsfulla Valdimänniskor som tror att man inte kan festa i lillebrorsbyarna – ni har fel. Bara för att allt inte är som DounDoun (medveten felstavning) betyder det inte att det inte är kul.
  • Jag är numera för klen för att åka Toviere – Val Claret i ett svep. *gömmer huvudet i händerna*
  • Fuck The Dealer gör skäl för sitt namn.
  • Jag blir fortfarande lycklig av turistoffpist.
  • Tisdagen var en riktigt, riktigt jävla bra dag.