Nu är jag sju (jobbiga) instuderingsfrågor, en tvättid och två artiklar om medborgarförslag från avresa.

Självdisciplinen har nått någon sorts ny all time low, hur mycket jag än försöker plugga vandrar tankarna oupphörligen till kallsnö i Fornetskogen, manchesterförmiddagar på Pissaillas-glaciären och intensivt solande vid sjön i Tignes.
De borde utforma specialutbildningar för skidberoende på folkhögskolor. Jag kan liksom inte läsa in kurser i förväg eftersom bristen på tentor kräver fysisk närvaro i gengäld. Tänk om jag hade kunnat läsa bara höstterminer. I och för sig hade det tagit fyra år att bli klar då, men med självdisciplinen jag har idag vette fan om det inte hade vart en bra idé.

Nej, nu överdriver jag, men ändå. Det kommer bli trist att läsa in krimveckan nästa år. Lyckligtvis är det just det – ett år tills dess. Och nu är nu, och nu är jag bara dagar från att lämna svinkalla västkusten och de tre centimetrarna snö för svinkalla alper och tre meter snö.

(Ja, Thomas ringde precis när jag öppnat boken och vips flippade hjärnan från kommunala bolag till konsten att peppa folk inför barrundor. Två sorters kunskap – båda är viktiga.)

Det här är förresten inlägg nummer 600 på den här bloggen.
Undrar vad den där blyga nittonåringen som ”bara ska göra en säsong” och knappt kunde åka på skär skulle säga om hon träffade mig? Nåja – jag kom in på utbildningen hon ville, så hon borde vara nöjd.

 +
+
 =

Enkel matematik.

(Herregud, emokiden på översta bilden. Jag vill bara klappa henne på huvudet och säga ”såååja, det blir bättre, du vet det inte än men det här kommer bli det bästa du någonsin gjort”.)

Egentligen borde jag väl ha tagit tillfället i akt och gjort mitt ”Inlägg #600” till någon sorts Best Of eller nåt, men jag har inte tid just nu. Det får bli till nummer 700 istället. För som Shane McConkey sa i Claim: I’m not done yet.