Kontraster..

Idag har jag legat på en nästan-solvarm klipphäll med smältande is några meter utanför mig i viken och lyssnat på tystnaden i flera timmar. För en vecka sedan satt jag med en smått ljusröd nästipp på en gul pall 2300 meter över havet.

Båda två är helt okej.

Mer okej om man betänker det faktum att ja – det blir alperna en gång till innan jag kallar det vår, v.14 ska jag åka slask och dricka öl så det står härliga till. Lärarna säger att jag är splittrad, och det har dom väl helt rätt i, men jag är hellre splittrad än en avhoppare, och det är så det får vara.