Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

År: 2013 (sida 1 av 6)

Är du packad?

Om någon undrade:

Ja, det går att få ner följande i ett 185 centimeter långt Dakine Concourse.

  • Ett par Extrem Opinion LDE 187
  • Ett par Armada TST 183
  • Ett par Völkl Kuro 175

Samtliga utan att ha monterat av bindningarna. (Fast jag fick fästa upp skistopparna på Kurona med snören..) Hur man sen ska rubba åbäket är en annan historia. Ser framemot att tackla hissen på Årstabergs station om några timmar, inte.

Men det är en praktisk väska, liksäcken. Den kan förövrigt även tjänstgöra som säng på hårda flygplatsgolv om nöden kräver.

– – –

Om ett dygn befinner jag mig på en motorväg någonstans i Tyskland. Om två dygn sitter jag med en kall öl i näven i Val Thorens. Förstår ni hur bra jag mår av den tanken?
Kommer börja nynna på ”Home” med Edward Sharpe redan vid franska gränsen fan.
För det är liksom det. Själsligen. Hemma.

Allting är så obekymrat där.

Nu ska jag duscha, äta, göra matsäck och packa datorn full med skidfilmer.
Som jag har längtat. Hem. Bort. Ja.

Vi behöver fler som tänker som Sven Thorgren och färre som säger som Zlatan

Heja Zlatan. En välriktad spark rakt in i jämställdhetskampens julfirande. När jag äntligen börjat förstå din storhet på planen och inte himla med ögonen åt uppmärksamheten du får passar du på att säga något så urbota korkat som utspelet som gjorde femtioelva varv i media igår. Jahaja, så var det med den respekten, typ.

Bästa kommentaren om alltihopa kom från Emma Lundh, fotbollsspelare i AIK som på twitter konstaterade ”Hoppas att Z får en dotter i julklapp nästa år”.

Jag instämmer. Och hoppas även att Fotbollförbundet tar sig i kragen och går igenom sitt arbete vad gäller värdegrunder och jämställdhet. Helst igår. För det beteende och de attityder som Zlatan påvisade i den där intervjun duger inte om man är lagkapten för landslaget i landets största sport. Inte 2013. Givetvis är han kapten baserat på sportsliga kvalitéer, men det hade känts betydligt mycket bättre om han inte såg det som skämmigt att nämnas i samma andetag som andra förgrundsfigurer inom sporten, bara för att dessa råkar vara kvinnliga.

Men men, från mörkret som råder i Sveriges mest konflikträdda idrottsförbund till betydligt roligare saker. Som Sven Thorgren. Jag är sist på bollen med ett par ljusår vid det här laget, men med anledning av vår käre nationalidols korkade uttalanden måste jag bara ännu en gång säga hur himla skönt det är när nittonåriga grabbar som ägnar sig åt en sport som för den oinvigde ofta ter sig helt sanslöst ”höhö”-ig inte bara reagerar, utan även aktivt tar avstånd ifrån stenåldersaktiga och tröttsamt gubbsexistiska påfund.

Inte minst med tanke på att det finns andra utövare, i samma ålder, i samma sport (ja, jag syftar på dig, Kevin Bäckström) som inte alls verkar begripa skillnaden på att tycka att tjejer är vackra och att se dem som prydnadsföremål.
Världen i stort (inte bara den lilla bubblan som obsessar över snö) behöver fler som Sven Thorgren och färre som Zlatan och Kevin. Inte för att vi tjejer inte är kapabla att själva fräsa ifrån när saker och ting blir fel, utan för att det är så mycket trevligare om vi får sällskap av alla i fajten – oavsett vilka reproduktionsorgan man råkat födas med. Och kanske för att det är 2013 också, och det känns som att det egentligen inte borde behöva vara någon fajt alls.

– – –

Dagens irrelevanta konstaterande: Jag gillar Ke$has röst så mycket att jag frivilligt uthärdar eländet även känt som Pitbull bara för att lyssna på refrängen till Timber. Om och om och om igen. Twang!

Det är omöjligt att helt separera idrott och politik

Detta är ett inlägg som behandlar de privata åsikter jag inte riktigt kan publicera där de mest av allt hör hemma, eftersom jag råkar vara redaktionellt ansvarig på den platsen och därför helst ska vara så objektiv som möjligt. Därför knattrar jag ur mig mina inre psykbryt i sånahär inlägg istället. Dagens teman: homohat och objektifiering av idrottare.

”Såg en bög på Facebook med en likadan tröja som jag har. Lär ju slänga den tröjan nu.”
Skrivet på Twitter av Oscar Wester, 18-årig landslagsåkare i slopestyle, häromdagen.

Jag har följt Oscar på Twitter ganska länge, och han brukar vara smått obegriplig och mest twittra om kaffe, morgontrötthet och någon enstaka fest. Min spontana reaktion när jag såg det var därför ”hmm, någon måste ha snott hans telefon eller något”, för jag förutsatte att han visste bättre än att skriva sånt där vem som helst kan se det. Precis som under Kevin Bäckström-tjafset förra vintern vill jag påpeka att det är en jävla skillnad på vad man skämtar om i enrum med sina polare och vad man slänger ut i den offentliga cyberrymden.
Märk därför min förvåning när SVT några timmar senare skickar ut rubriken ”OS-kandidat ångrar tweet”, som beskriver det inträffade samt att Oscar tagit bort nämnda tweet och ersatt med en ursäkt.
Fast nej, förvånad är jag knappast. Jag har träffat Patte Nyberg, som är ”förbundskapten” för slopestyleåkarna, några gånger och han är en otroligt klok person med många bra tankar och åsikter kring jämställdhet och liknande frågor – om ingen annan hade uppmärksammat den idiotiska texten är jag övertygad om att Patte hade tagit tag i saken och förklarat vad som är okej och inte när man får stöttning av ett idrottsförbund för att åka skidor. (Jag vet inte vem som de facto tog tag i saken, men jag har stort förtroende för Patte som coach för freeskiåkarna.)

Min personliga åsikt i frågan behöver jag väl heller knappast redogöra för, den vet ni nog om ni tänker efter.
Mitt problem handlar snarare om att jag inte kan ha min personliga åsikt i CAPS LOCK på Freeride, eftersom jag till stor del ska vidhålla någon sorts journalistisk objektivitet där. Det gör jag nu inte, men det är en sak om jag skriver att Jarle är dålig på att steka bacon i en högst intern forumtråd, och en helt annan om jag talar om exakt vad jag tycker om den personen i kommentarsfältet som skrev:

”Det var ju ett jävla tjat om bögar hit och bögar dit. Låt bögar vara bögar och låt de som hatar bögar, hata bögar.
Om Oscar skrev det och står för det så tycker inte jag att det ska påverka hans status som skidåkare. Att ni inte kan se förbi hans/andras värderingar och sänker deras status som skidåkare p.g.a. åsikter så tycker jag att du/ni är extremt trångsynta.

Låt freeride vara att skidforum och inte nå’ jävla PK-samlingsplats för att ventilera era åsikter, det får ni ta på flashback istället.
Sist men inte minst, skaffa lite humor för faaan”

Här är det jag hade velat skriva:

”Först men inte minst, skaffa lite medmänsklighet för faaaaan. Att uttrycka sig nedsättande om någon på grund av sexuell läggning är aldrig, jag upprepar ALDRIG okej i min bok. Inte ens om det är ”på skoj”, för vet du vad, det är det inte. Det handlar om personer – människor – som av vissa ses som mindre värda på grund av vem dom älskar, och det är ingenting man skämtar om. Dels för att det i många delar av världen fortfarande är olagligt (på grund av traditioner och trångsynta, rädda jävla idioter med makt) och dels för att det är fucking 2013 och vi har väl förihelvete kommit längre än att tro att det finns sånt som är stereotypt ”bögigt” och ”flatigt”, vad än idioterna som kräker sönder twitter varje gång Jonas Gardell är i teve eller damlandslaget i fotboll spelar match vill hävda.

Min respekt för Oscar som skidåkare är precis samma som innan han skrev den tweeten, men min respekt för honom som medmänniska och offentlig person har sänkts, även om jag misstänker att det egentligen var ett internt ”skämt” som bara inte skulle sett offentlighetens ljus. Risken är att det här utvecklas till en debatt i stil med #Kevingate, och ärligt talat – vi behöver inte dra hela ”han har aldrig bett om att vara en förebild” en gång till, vi kan nöja oss med att konstatera att Svenska Skidförbundet har en värdegrund som idrottarna förväntas hålla sig till om man vill ha stöttning av förbundet. Den är det upp till åkarna att acceptera. Kevin gjorde det inte, men Oscar bad om ursäkt och därför är saken medialt färdigdiskuterad i mina ögon såvida han inte gör om’et.

Jag kan inte kalla dig för trångsynt, men däremot vill jag gärna veta hur du tänker när du säger att man ska låta dem som hatar någon på grund av faktorer de inte ens kan påverka hata vidare. Det du säger är så stenålders, så urbota jävla svindumt och barockt att jag inte finner ord för att beskriva hur mycket jag skulle vilja trycka upp dig mot en vägg och ge dig en tio timmar lång föreläsning i vad som är medmänsklighet och att vara öppensinnad. Menar du på fullaste allvar att vi ska ignorera om offentliga personer (duktiga skidåkare är offentliga personer på Freeride) uppträder rasistiskt, homofobiskt eller på andra sätt diskriminerande och om vi inte gör det är vi trångsynta och respekterar inte dem som idrottare?
Sorry, men det kommer inte hända.
Och jag hoppas att du någon gång i framtiden ändrar uppfattning om vad som är PK och vad som är vanligt jävla folkvett, för annars är det fan synd om dig.”

Med denna rant (TL,DR) som bakgrund tror jag nog att ni kan förstå mig när jag säger att jag blir fullständigt jävla förtvivlad när sånt här händer och jag inte kan skriva av min frustration där den hör hemma. Det är stunder som denna som jag önskar att jag inte var redaktör, utan bara forummedlem som kunde ta fajten. Objektivitet suger när folk är idioter.

Så, det var det. Över till dagens (kvällens) andra ämne: Freeskier, som fortsätter vara ett gäng gubbslem som troligtvis är direktimporterade från förra seklets början.

Redan i somras hade jag en diskussion med Freeskiers Twitter-redaktör om objektifiering och lite sånt. Det inlägget kan ni läsa här: LÄNK.

Nu har de trampat i klaveret igen, och inte så lite heller.
Nog för att listor är magasin-journalistikens största klick-älskling, men man kan ju tänka sig för när man väljer vilka saker man listar. För vet ni vad? En av de finaste sakerna med skidåkning är att det är fullständigt jävla egalt hur man ser ut. Spelar ingen roll om du är fotomodell eller träsktroll, så länge du har kul kan du åka, och så länge du är bra nog kan du få spons (åtminstone borde det vara så, vilket inte alltid är fallet, men det är en annan diskussion för en annan dag).
Att göra listor av typen 10 hottest girls/guys in freeskiing är så sanslöst förminskande att jag inte ens vet vart jag ska börja.

Här har vi alltså åkare som är duktiga nog att leva på den (oerhört nischade) sport de utövar men istället för att vända på ordleken och ranka vem som är hetast utifrån idrottsliga prestationer inför den kommande vintern väljer alltså Freeskier att samla ihop tio bildsköna tjejer och tio dito killar och tvinga ur sig lagom stela motiveringar till varför var och en är utvald. Jag blir bara så trött. Can we please not?

För att läsa två utmärkta inlägg i debatten rekommenderar jag Jen Hudaks blogginlägg, och Lynsey Dyers Facebookinlägg om saken.

Tänker även avsluta med ett citat från Lynsey Dyers text.

“Be so damn good they can’t ignore you.”

Vad läser folk egentligen?

I slutet av veckan publicerade jag två väldigt olika artiklar. Den ena – resultatet av ett test av lavinappar (min exakta åsikt om dessa skapelser kommer efter Lucia, när vi gjort klart del två av testet), och den andra – en otroligt oviktig text om vilka skidor jag tycker är snyggast i år.

Nu har bägge legat live tre-fyra dagar, och jag kan efter en titt i admin konstatera att artikeln om skidors utseende lockat drygt 33 procent fler läsare än artikeln om lavinappar. Den har även fått fler kommentarer. Kring detta tänker jag såhär:

  • Freerides genomsnittliga besökare (inte core-besökare utan genomsnittet) läser hellre om ovansidan på exempelvis Sir Francis Bacon än om ny teknologi inom ett riskfllt område av skidåkningen. Kan man då anta att den genomsnittlige Freeridebesökaren inte ägnar någon större del av sin tid åt skidåkning som kräver lavinkunskap och -utrustning? Det vet jag inte men det känns ju så.
  • Kommentarerna på artikeln om lavinappar är föga förvånande mer ingående och analyserande.
  • Den övergripande känslan hos de som kommenterat artikeln om skidor är ”meh”.
  • Slutsats: de aktiva medlemmarna (oklart hur många dessa är) uppskattar inte ytliga mainstreamtexter, och drar sig inte heller för att tala om det. De ”tysta” besökarna däremot – de som läser och söker information men aldrig kommenterar, uppskattar dem desto mer.

Det är väl tur att jag gillar att skriva båda sorter.

Test av lavinappar, del ett.

Det är inte så där överdrivet ofta som jag känner att jag skriver om saker som verkligen kan handla om liv och död, men lavinrelaterade grejer är en sån sak.
Tidigare i höstas gjorde jag, två killar från Freerides forum, och Mårten från Åre Lavincenter ett första test av lavinappar.

På grund av årstiden var det ett barmarkstest, och att vi gjorde det var mest för att se om det överhuvudtaget skulle vara värt att testa apparna i riktiga förhållanden till vintern. Resultatet var.. varierande, och för en amatör på området som mig även ganska oroväckande.

Om du är intresserad av att läsa testet finns hela texten på DEN HÄR LÄNKEN.

I övrigt ville jag mest säga till alla som tänkt åka utanför de färgglada pinnarna i vinter att skaffa en transa, och lär er använda den. Och åk inte offpist med folk som saknar utrustning, eller vars kunskapsnivå känns osäker.

Kan även rekommendera att ni skaffar/lånar boken Free Skiing av Jimmy Odén. Man kan inte läsa sig till allt, men det som går att läsa sig till står i den boken.

Hörs!
/H

Säg hej till mina nya vänner

Förresten, för er som inte befinner er på Instagram (jag avundas er.. jag håller så sakteliga på att avveckla min egen närvaro där, men änywho), här är en bild på min födelsedagspresent/julklapp till mig själv:

Om någon undrar är det ett par Armada TST 183 med Marker Baron. Förra årets grafik, för den är mycket snyggare än årets. Kollar man nära så är skidorna lite glittriga till och med. På ett snyggt sätt – inte weirdo-Twilight-trams.

Känns som att jag lyckats täcka upp de flesta luckorna i skidförrådet nu faktiskt. Ett par park/pist/leklagg, ett par långa, halvbreda med hybridbindning, och ett par fullrockade pudermonster som de flesta skrattar åt men jag älskar. Och en snowboard.

Kommer bli kul att få med mig allting ner i vinter också.. jag kommer nog få ta det i etapper. Som jag tänker tar jag med mig TST:na och Kurona på nyår, och låter Kurona stanna kvar nere i VT, för risken att jag behöver dem i januari i Sverige är ganska liten. Sedan tar jag med mig TST:na och parklaggen via ISPO. Brädan får jag helt enkelt klara mig utan, men det är rätt lugnt, för jag åker sällan bräda när det inte är vårslask.

Kan det vara nästnästa helg nu, tack?

Saker

1. Vår lya under skidtestar(festar?)helgen i Tandådalen har alla förutsättningar att bli en legendarisk sammankomst med grava forumnörderitendenser. Eller vad sägs om följande konstellation med folk: Jag, Jibberisch, Julius, Björn, Lill-Jesper, Lill-Jocke och kanske Jarle. Herrejisses. Plus en massa annat kul folk som kommer vara där men bo i andra stugor. Hoppas det snöar ordentligt nu också.

2. Har hittat en ny form av tortyr – zooma in Val Thorens med omnejd på Google Maps. Bilderna precis där är tagna på vintern, och man kan till och med se spåren efter folk som åkt Grand Fond-Orelle och Lac du Lou. Hur bra det var för abstinensen? Inte alls, kan jag meddela.

3. På söndag ska jag vara smakråd åt Jibberisch när han letar efter nya skidkläder. Det kan bli spännande, jag gillar ju som bekant att hämta min inspiration när det kommer till färgval från typ fruktsallader och Disneyfilmer. Sith-lorden är en smula med återhållsam i sina färgval.

Nu är klockan halv två, alltså way past läggdags. Godnatt.

Tillbakakastningsbilder

Jag håller på och överför allting på min dator till externa hårddiskar eftersom datorn ifråga lät som om den hade en uppretad hamster instängd i sig imorse och jag misstänker att den överväger att krascha.
Datastädningen medförde hursomhelst ett visst sållande bland bilder, och jag hittade några opublicerade från SST-finalen i Åre i våras.
Varsegod.

 

 

 

(Jag är inte helt säker på vilka åkarna på de två första bilderna är, men om någon vet får ni gärna meddela mig så skriver jag dit namnet. De två nedersta bilderna är Jesper Tjäder.)

Undantag som bekräftar regler

”Dagens publiksiffra är 5 068 personer, vilket väl får ses som gödkänt, eftersom det är 68 fler än arenans kapacitet.”

Jag vet inte om folk som inte har varit i Falkenberg, eller inte varit i Falkenberg någon annan årstid än på sommaren, kan begripa hur häftigt det här är. Eller som pappa sa på telefon innan idag – hela stan går liksom runt och småler.

Och kanske är det lite extra sjukt med tanke på att dom var en kvart från att åka ur för bara ett år sedan. Och kanske kommer de bara gå upp för att ramla ner lika fort igen, men då får det väl vara så. FF spelar rolig fotboll, och killarna i laget har moderklubbar som Arvidstorp, Vinberg och Stafsinge. Det är liksom hela stans lag, många gamla pojklagstränare som kan ta åt sig lite av äran. (Och är de inte från stan så kommer de från Elfsborg, som precis som HBK får se sig om efter något annat farmarlag nu.)

Slutsats: Häftigt.

(Nu är det bara Tyresö – Fortuna Hjørring och Malmö – Wolfsburg kvar, sedan lovar jag att bloggen ska handla uteslutande om vintersport tills allsvenskan drar igång igen. Möjligtvis med undantag för om jag åker och kollar på Lyon i vinter, men det är väl tveksamt. När jag väl är i snön blir allt annat väldigt perifert.)

Besvikelsen

Jag vaknade av mig själv klockan åtta. Och kände mig utvilad. (Bara det är ett mindre mirakel.)

Sedan gnuggade jag mig i ögonen, och tittade ut genom fönstret, som jag alltid gör efter som jag bor på fjärde våningen utan insyn och kan skita i tråkiga inredningsdetaljer som rullgardin/persienn.

Fick århundradets adrenalinrusch. Utanför fönstret – allting var vitt. Är fortfarande vitt, vid närmare eftertanke. Och min hjärna bara ”SNÖ!!!1”.

Tre sekunder senare – min hjärna bara ”dimma”.

Den besvikelsen.. jag vet inte om alla kan förstå. På de sekunderna hann jag gå igenom exakt var jag har alla mina vinterkläder, ta en lång imaginär promenad genom skogen i Runby och dricka en dryg liter imaginär varm choklad med minimarshmallows.

Nu överväger jag istället att rulla ihop mig till en boll under täcket och stanna där med Pokemon X som enda sällskap resten av dagen.