Först och främst: jag ber om ursäkt för den farbror Melkerska rubriken men den kändes rätt.
I övrigt: jag betvivlar starkt att jag kommer uppdatera bloggen under nyårsveckan, så varsågod: ett tidsinställt inlägg.

Skidåret 2012 gick i resandets tecken. Aldrig förr har jag avverkat så många buss- och tågtimmar på bara några månader, men det var ändå värt det.

Några höjdpunkter utan inbördes ordning:

  • Turistoffpist i Val d’Isére/Tignes. Man tager vad man haver, så att säga. Men konstaterar även att min personliga trygghetskänsla ökar markant om jag har varit någonstans en längre tid och vet hur snöandet/lavinfaran betett sig under vintern.
    Jag blir helt enkelt mer vaksam och mindre benägen att ens överväga risker som veckis. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt men så är det.
  • Återse Pissaillas och diverse fulåkningsbackar i Tignes. Pissaillas i solsken är (och kommer nog alltid att vara) ett av mina paradis. Plus i kanten för att restaurangen har självbetjäningsvarmchoklad, och perfekt terrass.
  • Alla människor jag träffat. Extra cred till bästa rummet i Tignes, Skiweekgänget och Rollinsnowfolk.
  • Morgonåkning i Vemdalen. Tjugofem minus och en så gott som kollektiv baksmälla medförde folktom manchester. Bara att tacka och ta emot.
  • Åka skoter och pistmaskin. Seriöst. Jag var som en femåring på julafton, men det var löjligt kul. Alla borde få sitta i en sån där låda bakom en skoter och fara fram mellan snötyngda granar under en himmel som är sådär stjärnklar som den aldrig blir i städer.
  • ”Komma hem” – dvs åka till Val Thorens, och känna att allting bara blir bra igen. Finns ingenting som pusslar ihop mig så bra som den där betonghålan. Perfekt solskensvecka på sportlovet, lagom soft jobb/festvecka på påsk. C’est bon.
  • Få sova i chaufförernas sovskåp efter ett dygns bussresa. Min rygg vart oändligt tacksam.

Några lågvattenmärken:

  • Min otajming med snön.
  • Macken utanför Albertville som segar med att öppna på pin kiv när det står folk från två fulla bussar och väntar och klockan är sju på morgonen. Avdelningen för fransmän som lever upp till fördomar.
  • Afterskin, eller bristen på, på Tango. Öppet brev till Pontus Langley: Gör om, gör rätt. (Gör som ni gjorde innan, helt enkelt. *gnolar på Seven Nation Army och viftar med en immig ölkanna*)
  • Estavayer. Schweizerfranc i växel, evighetsköer och bara allmänt onajs plats.

Förhoppningar inför 2013 (skidrelaterade, alltså):

  • PUDER!
  • PUDER!
  • PUDER!
  • Att jag ska lyckas pussla in mer skidåkning än den enda vecka jag lyckats ordna hittills.

Bonne année!
/Hedda