Hur bestämmer man vilka orter som ska få arrangera världscuptävlingar?

Som jag förstått det så finns det ett par olika faktorer som spelar in.

  • Historien: Man stryker inte Wengen, Kitzbühel, Alta Badia eller Schladming bara sådär. Tradition spelar roll, särskilt i de centralt belägna alpländerna.
  • Åkarna: Bra hemmaåkare drar publik. Publik = sponsorer = pengar. Ett av de tydligaste exemplen är slalomtävlingarna i Zagreb. Damtävlingen fick världscupstatus 2005 baserat på Janica Kostelics framgångar under OS 2002. 2008 blev även herrtävlingen en världscuptävling. Frågan är hur länge Zagreb får behålla världscupen efter att Ivica lägger av. Som jag ser det krävs antingen en ny kroatisk stjärna, eller möjligen någon från ett grannland, för att dra tillräckligt med publik och därigenom pengar och sponsorer.
  • Planeringen: Enda chansen för nordamerikanska orter att få världscuptävlingar är i november, alternativt finalerna i mars. Touren drar bara över Atlanten en gång per säsong för att undvika jetlag och långa resor. Dessutom är snöläget oftast bättre i Nordamerika än Europa i november.

Varför jag undrar är för att mitt kära 3 Vallées på bara några år roffat åt sig inte bara en, utan två tävlingar. När slalomvärldscupen kördes i Courchevel 2010 var det över femton år sedan någon ort i 3 Vallées hade hållt en VC-tävling (Meribel -94). Att Courchevel fått världscuptävlingar nu är fullständigt motiverbart – efter några mörkerår och ett generationsskifte i mitten av 00-talet har Frankrike har haft ett ungt och brett damlag på tekniksidan. Dessutom tävlar två av åkarna i franska damlandslaget (Taina Barioz och Anne-Sophie Barthet) för CS Courchevel.

Den oftast återkommande franska världscuptävlingen, Critérium de la Premiere Neige i Val d’Isère har på damsidan nästan uteslutande bara haft fartgrenar, så med ett starkt lag på tekniksidan är det vettigt att Frankrike får ta hand om några SL- och GS-tävlingar också. Dessutom ligger orterna nära varandra (så länge det inte blir snöstorm och vägen stänger) och det är lätt att pussla in dem med bara någon dags mellanrum innan juluppehållet.

Däremot tycker jag att det är lite märkligt att Meribel också tagit sig in på världscupschemat. Varför?

Samtliga VC-tävlingar som går i Frankrike denna säsongen går på stora orter som ligger i Savoie. Val d’Isére har tradition och anor men Courchevel och Meribel är mer kända som semesterparadis än orter med stark alpin tävlingstradition. Dessutom hör de bägge till samma skidsystem. Borde det inte vara av intresse för fransmännen själva att sprida ut tävlingarna istället för att koncentrera dem till en väldigt kompakt och redan turistiskt exponerad region? Det skulle kunna haft något att göra med att Annecy var en av kandidaterna till vinter-OS 2018 men det blev ju inte av.
En snabbkoll på de franska alpina landslagen visar att fler åkare kommer från till exempel Isère (regionen, inte orten) och Haute-Savoie än Savoie så det borde inte ha med stjärnors hemorter att göra heller.
På herrsidan är visserligen Alexis Pinturault från Courchevel men där tävlar inte herrarna.

2015 ska Meribel arrangera världscupfinalerna, dvs samtliga grenar på både dam- och herrsidan kommer köras där i mitten av mars.
Say what?
För den som inte är lika fastklistrad vid Vinterstudion som jag så kan jag meddela att backen damerna körde störtlopp i idag är rätt snäll. Ingen Cortina direkt, och jag förstår inte hur herrarnas störtlopp ska bli tillräckligt svårt – enda skillnaden är att de startar från toppen av Roc de Fer istället för på kammen där backen vänder ner i fallinjen.
Jag har åkt ganska mycket på just den sidan av Meribel, och det är mer gemytligt än skrämmande. Visst, en störtloppsbacke behöver inte vara skräms-brant eftersom det faktum att åkarna inte svänger lika mycket som en normal, fulåkande (närmst-gubben-vinner) bummare påverkar farten en hel del. Men ändå.. störtlopp i Meribel känns lite.. klent?

Jag vet att jag alltid jämför allting som handlar om branthet och isighet och allmän jävlighet med Face, herrarnas VM- och OS-backe i Val d’Isère men det finns anledningar till det. När man går över kanten där och har i runda slängar åttahundra meter fallhöjd rakt ner till byn framför sig, då är man inte kaxig. Det är inte gemytligt. Det går inte att ligga på skär hela tiden, åker man Face innan den bli en odräglig puckelpist (innan lunch, typ) handlar det mer om att överhuvudtaget kunna hålla ner farten än att åka snyggt.

På en skrämselskala skulle jag sortera så här:

  1. Face de Bellevarde – motivering: se ovan.
  2. Rhone-Alpes – damernas VM-backe i Val d’Isère, för att den är så smal på slutet och konvex och konstant isig i början.
  3. Oreiller-Killy – störtloppsbacken som går ner till La Daille, för att den har några luriga krön och går i skogen. Svårt med framförhållningen alltså.
  4. Infernorennen – för att de svåra bitarna är utspridda mellan glidpartier och stakning.
  5. Störtloppet i Åre – traumatiska barndomsminnen. Mer om det en annan gång.
  6. Varierande antal backar som uppfyller minst 2,5 av följande kriterier: brant, isig, överbefolkad, dåligt ljus, pucklar, smal, skymd sikt.
  7. Grand Duc + Stade – Backen i Meribel. Missförstå mig rätt, den är inte mesig, men den är heller inte jobbigt. Det är en backe som är kul att åka, särskilt på lördagar när det inte är trängsel och det går att carva ner armbågarna i backen. Jag har väl bara en inneboende förväntan att allt som är skådeplats för skidvärldens formel ett ska vara sånt som jag faktiskt helst inte åker i.

Finns det någon annan backe i Meribel som är mer lämpad för störtlopp?
På rak arm skulle jag faktiskt säga nej. Combe Vallon har längden och fallhöjden men ligger helt fel rent logistiskt. Grande Rosiere är brant men ligger på solsidan som brukar vara vårslask från mitten av januari, och dessutom är flaskhalsen ner till Mottaret från den sidan något av det sjukaste som finns. Skuggsidan ovanför Mottaret är inte tillräckligt brant, och solsidan ovanför Meribel är ett enda stort barnområde/knöggelmecka.
Egentligen skulle väl en backe som Jockeys i Courchevel, eller Lacroix i Menuires (om den inte hade mynnat ut i den knöggligaste av knöggelbackar) vara bättre, men det är ju det där med logistiken.

Summan av kardemumman: Tre Dalarna är världens största helt sammanhängande skidområde men är fascinerande nog i avsaknad av en ordentlig störtloppsbacke.
Nu har ju FIS godkänt Meribel så vem är jag egentligen att argumentera, men jag vidhåller att det är intressant. Och, jag är inte alls negativ till den plötsliga explosionen av världscuptävlingar i Frankrike. De har åkare nog att motivera det, och jag personligen tycker att det är jättetrevligt när det händer saker på platser jag gillar. Jag är bara nyfiken på hur resonemanget går kring valet av orter.
Hur mycket är olika faktorer värda?
Vad krävs för att en ort ska förlora sin/sina tävlingar?

Någon som vet?

On a sidenote: Att sitta i ett gråmulet Upplands Väsby och se knallsolen i Meribel på teve hamnar plågsamt högt upp på min personliga skala över saker som klassas som självplågeri. Kul med skrällvinst förresten.