I lördags åkte jag snowboard i den lokala backen med det pluttenuttgulliga namnet Trollhöjden. (Ligger bakom Gekås. Lite lägre fallhöjd än Hammarbybacken. You get the picture.)

Det var bra för min mentala hälsa och min ödmjukhet. Jag kommer aldrig bli någon brädfantom.
Undvek mestadels att skrota men lyckades med ett oförklarligt konststycke som slutade med att ajg skrapade hakan i den isiga konstsnön.
Inget egentligt blodvite, men istället för skrubbsår bestämde min hud sig för att bli bepansrad. Så nu har jag massa konstig hård hud på hakan som flagar.
Najs.

Igårkväll åkte jag för övrigt slalom (i samma backe) för första gången i mitt liv.
Kan väl konstatera att gamla pjäxor utan rätt sulor inte är snällt mot fötter med dubbla fotvalv.
Och att mina gamla gamla parklagg inte är rätt redskap för isig backe som inte pistats på ett par dagar.
Men det var kul, och karaktärsdanande.

Det är helt enkelt jävligt svårt att inte få svänga var jag vill. Och att bli frånåkt av åttaåringar.. morr.
Lyckligtvis kör jag ifrån dem när det inte är pinnar inblandade.