Jag vaknade av mig själv klockan åtta. Och kände mig utvilad. (Bara det är ett mindre mirakel.)

Sedan gnuggade jag mig i ögonen, och tittade ut genom fönstret, som jag alltid gör efter som jag bor på fjärde våningen utan insyn och kan skita i tråkiga inredningsdetaljer som rullgardin/persienn.

Fick århundradets adrenalinrusch. Utanför fönstret – allting var vitt. Är fortfarande vitt, vid närmare eftertanke. Och min hjärna bara ”SNÖ!!!1”.

Tre sekunder senare – min hjärna bara ”dimma”.

Den besvikelsen.. jag vet inte om alla kan förstå. På de sekunderna hann jag gå igenom exakt var jag har alla mina vinterkläder, ta en lång imaginär promenad genom skogen i Runby och dricka en dryg liter imaginär varm choklad med minimarshmallows.

Nu överväger jag istället att rulla ihop mig till en boll under täcket och stanna där med Pokemon X som enda sällskap resten av dagen.