Heja Zlatan. En välriktad spark rakt in i jämställdhetskampens julfirande. När jag äntligen börjat förstå din storhet på planen och inte himla med ögonen åt uppmärksamheten du får passar du på att säga något så urbota korkat som utspelet som gjorde femtioelva varv i media igår. Jahaja, så var det med den respekten, typ.

Bästa kommentaren om alltihopa kom från Emma Lundh, fotbollsspelare i AIK som på twitter konstaterade ”Hoppas att Z får en dotter i julklapp nästa år”.

Jag instämmer. Och hoppas även att Fotbollförbundet tar sig i kragen och går igenom sitt arbete vad gäller värdegrunder och jämställdhet. Helst igår. För det beteende och de attityder som Zlatan påvisade i den där intervjun duger inte om man är lagkapten för landslaget i landets största sport. Inte 2013. Givetvis är han kapten baserat på sportsliga kvalitéer, men det hade känts betydligt mycket bättre om han inte såg det som skämmigt att nämnas i samma andetag som andra förgrundsfigurer inom sporten, bara för att dessa råkar vara kvinnliga.

Men men, från mörkret som råder i Sveriges mest konflikträdda idrottsförbund till betydligt roligare saker. Som Sven Thorgren. Jag är sist på bollen med ett par ljusår vid det här laget, men med anledning av vår käre nationalidols korkade uttalanden måste jag bara ännu en gång säga hur himla skönt det är när nittonåriga grabbar som ägnar sig åt en sport som för den oinvigde ofta ter sig helt sanslöst ”höhö”-ig inte bara reagerar, utan även aktivt tar avstånd ifrån stenåldersaktiga och tröttsamt gubbsexistiska påfund.

Inte minst med tanke på att det finns andra utövare, i samma ålder, i samma sport (ja, jag syftar på dig, Kevin Bäckström) som inte alls verkar begripa skillnaden på att tycka att tjejer är vackra och att se dem som prydnadsföremål.
Världen i stort (inte bara den lilla bubblan som obsessar över snö) behöver fler som Sven Thorgren och färre som Zlatan och Kevin. Inte för att vi tjejer inte är kapabla att själva fräsa ifrån när saker och ting blir fel, utan för att det är så mycket trevligare om vi får sällskap av alla i fajten – oavsett vilka reproduktionsorgan man råkat födas med. Och kanske för att det är 2013 också, och det känns som att det egentligen inte borde behöva vara någon fajt alls.

– – –

Dagens irrelevanta konstaterande: Jag gillar Ke$has röst så mycket att jag frivilligt uthärdar eländet även känt som Pitbull bara för att lyssna på refrängen till Timber. Om och om och om igen. Twang!