Efter att ha tillbringat x antal månader av mitt liv i Frankrike, där detta färdmedel existerat ett bra tag, anser jag mig ha någorlunda mycket kött på benen om uppfinningen ifråga trots att jag själv inte testat. Ska jag dra en liknelse om det så kan man väl se på det lite som att de flesta vet att det är bra att skydda sig när man har sex, även om man inte förlorat oskulden än. Man vet inte exakt hur det är men man har fått lite förhandsinfo. Typ.

Å ena sidan tycker jag, i egenskap av hellre-än-bra-friåkare att alla får åka på vad de vill, hur de vill så länge det inte skadar eller utsätter någon annan för fara.

Å andra sidan känner jag spontant monoski plus sparkcykel OHRLY??!!1

Å tredje sidan kan mesproppen i mig inte låta bli att misstänka att det är betydligt värre att bli påkörd/ramla ihop med en x antal kilo tung metallkonstruktion som dessutom har fångrem som både kan ge rekyl och trassla in sig i saker än att få en (i de flesta fall) ganska lätt skida eller förhållandevis mjuk skidåkare på sig. Jag har sett snowscootåkare tappa kontrollen och preja folk. Det ser värre ut än när två skid/brädåkare hakar i varandra helt enkelt.

Det är inte kul att få ett cykelstyre i magen, till exempel.

Och ärligt talat, räckte det inte med snowblades? Kom vi inte fram till att snowblades inte alls var bäst för ovana/oduktiga åkare utan snarare i första hand funkar som teknik och balansträningsverktyg för den som redan behärskar ett par riktiga lagg? Varför skapa ännu ett åkdon som till det yttre attraherar åkare som inte sällan är ”mindre bra” men som i praktiken med fördel nyttjas av den som redan har åkvana på ett mer vedertaget åkdon? Je ne comprends pas.

Men får jag chansen att testa Snowscoot kommer jag göra det, om inte annat så för att verkligen ha belägg för min än så länge ganska grundlösa diss.

Så här långt är dock min ståndpunkt att det ser förbaskat oskönt ut, och att det är fånigt att uppfinna ännu en variant av hjulet.