Tycka vad man vill om OS, men nu är spelen igång och imorgonbitti är det allvar för de tjugofyra tjejer som ska delta när slopestyle på skidor gör debut i ett traditionstyngt och regelomgärdat finrum. Konkurrensen är egentligen inte så olik X Games eller Dew Tour, möjligtvis saknas någon från USA och Kanada på grund av den berömda fyrapersonersregeln. Inramningen är däremot en annan.

Skidor och hjälmar kommer vara fria från de för livsstilssporterna så typiska klistermärkena, kläderna har nationsförkortning och flaggfärger istället för sponsorloggor. Och det är där det blir problem.

OS har alltid haft strikta regler kring marknadsföring och åsiktsförmedling – men att å ena sidan sätta på sig skygglappar och vifta med ”idrott och politik hör inte ihop”-flaggan när man upprepade gånger ger värdskapet till länder med minst sagt bristande lagstiftning vad gäller mänskliga rättigheter, och att å andra sidan ge offentliga åthutningar till ett norskt landslag som vill hedra en lagkamrats nyligen avlidne bror med sorgband – det är inte bara ruttet, det är så hopplöst tröttsamt och okänsligt att jag inte finner ord. Och på tal om detta ska jag nu komma till sak.

Jag vet inte om IOK har glömt det, men de bad om att få ha med slopestyle och halfpipe i OS. De flesta sporter får ansöka, om och om igen för att ens ha en gnutta möjlighet att tas med, men IOK såg värdet i att ha med ännu en okonventionell och bångstyrig livsstilssport, för att locka unga, locka publik.
Vet ni vem som var en av de mest drivande i att ta slopestyle och halfpipe till OS? En förgrundsfigur, ett affischnamn.

Just det. Sarah Burke. Och på grund av en tragisk olycka kommer hon inte stå på start när halfpipetävlingarna körs nästa torsdag, och på grund av att IOK är ett gäng okänsliga betongrövar som darrar i strumplästen så fort någonting som inte är välkontrollerad glädje och sportslig anda hamnar i fokus ska klistermärkena med hennes namn plockas bort från skidorna och brädorna som tillhör de tävlande, personer som i många fall både kände och såg upp till henne.

Jag upprepar: det var inte slopestyle och halfpipe som bad om att få vara med i OS – det var tvärtom. Och kan inte kostymfolket på IOK begripa hur viktig Sarah Burke var för så väldigt många, både de som kände henne och de som såg upp till hennes prestationer och glädjespridande på håll, då vettefan om IOK är värda att slopestyle och halfpipe ska vara med. Ni vet hur det är, tillgång och efterfrågan. De bad om halfpipe och slopestyle, de lär knappast kasta ut grenarna med huvudet före om klistermärkena blir kvar.

Det är ett namn, en uppmaning, ett hedrande. Inte nån jävla reklam.
Believe in Sarah. Celebrate Sarah. Remember Sarah.

Det är precis det de gör – de som ställer sig på start i Sochi med klistermärket på skidorna, brädan eller hjälmen. Hedrar minnet av en av dem som gått i bräschen för att de ska kunna stå där nu.

Fatta skillnaden, IOK.
För det är ni som behöver halfpipe och slopestyle – inte tvärtom.

Jag hoppas att alla de tävlande som brukar ha Sarah-stickers på sina prylar låter dem sitta kvar. Som en nagel i ögat och en spottloska i fejset på en organisation som uppenbarligen är så konflikträdd att den likställer en hedrande gest med otillåten marknadsföring.
Det är så lågt av er, IOK. Så hopplöst, pinsamt, patetiskt lågt.