..och här sitter jag och lipar.

Det kommer komma fler inlägg här som berör Rysslands bedrövliga lagstiftning och IOK:s erbarmliga strutsbeteende, men tills jag fått ordning på mina tankar och formuleringar blir det nog mest i vidaredelningsform.

För än så länge är allt jag kan få ihop en ilsken sörja i versaler för JAG FATTAR INTE VAD DET ÄR SOM ÄR SÅ SKRÄMMANDE?

Det är läskigt som fan med kärlek, att gilla någon otroligt mycket och våga stå för det kräver en hel massa mod, men det skrämmande handlar inte om vem som gillar vem, det skrämmande handlar om att våga kasta sig ut i det okända och lita på, hoppas på, att personen man kastar sig mot finns där för att fånga.
Det är det som är läskigt – inte vem som hoppar och vem som fångar.
Eller rättare sagt, vem man hoppar med, för i min skalle är det så det funkar. Man hoppar tillsammans och fångar varandra. (Ursäkta den sanslöst luddiga metaforen.)

Och det är 2014, och det här är en blogg på svenska, så jag antar (förutsätter, hoppas) att jag predikar för de redan frälsta nu. Och skulle det inte vara så – skulle det vara så att någon som råkar läsa det här inte tycker att man ska få älska vem man vill, då har jag bara en sak att säga:

Se över dina värderingar eller dra åt helvete.

/end rant