Imorse sopade de gatan utanför, tio grader vårvarm asfalt.
Själv sitter jag på ett tåg norröver, ännu ett av de spontana infallen jag verkar drabbas av så ofta numera. Allt för snö, liksom.

Och jag snubblade över en gammal bild på mig, från Båstad, sommaren 2012. Seriöst, det är en av de minsta, men också bästa skateparker jag någonsin kört i. Återbesök anbefalles. Måste styra det i sommar.

På måndag kväll överväger jag å det kraftigaste att bege mig till Fryshusets tjejskate. Brädan och cyklen (medveten felstavning, lokalpatriotismen växer som bekant med avståndet) är några av de få saker som kommer i närheten av att kunna fylla igen det skidformade hålet i mig som blir när våren kommer.

Men samtidigt – inte deppa, det är mycket roligheter kvar. Med snö.