Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Månad: december 2014

Winter Is Coming?

Det har varit varmt här. Det har jag redan berättat, och jag har vad jag minns även nämnt att det gör mig illa till mods. Mina fötter som alltid är kalla, särskilt nu när mina pjäxbatterier tackat för sig, har klarat hela dagar av åkning utan allt för stora protester (vilket kan bero på att pjäxorna allt mer faller in i kategorin ”för stora”, vilket är ett senare problem). På julafton åt vi julmat i solen på Pandas terass och igår satt jag, Charlie och Angelica och närmast svettades nere i solen i Mottaret, plusgraderna har tack vare solens hjälp varit förhärskande etcetera etcetera.

Ni vet.

Det har också varit underligt folktomt. Mont de la Chambre-liften, som förutom att vara platsen där det odödliga uttrycket ”unpropohejt” myntades även är en ökänd flaskhals och köskapare, har inte en enda gång, inte ens på eftermiddagarna när folk rimligen borde vara på väg tillbaka till VT, bjudit på någon form av folkhop stor nog att göra mig frustrerad. Och alla som någon gång stått i en liftkö med mig vet att det inte krävs särskilt mycket för att göra mig frustrerad. Samt att mina ”tränga mig i liftkön”-skills är rätt bra.

Vi for bort till Courchevel i förrförrgår, och även om det var knapert med snö och lite stenigt i vissa backar gjorde det som ingenting för det var även knapert med folk. Det känns verkligen som om de ödesmättade väderleksrapporterna har skrämt bort folk. Eller så är det verkligen många som ”försvinner” på grund av att liftbolagen satt ner foten nåt jävulskt för att ge veckisarna så bra förutsättningar som möjligt. Eller vad sägs om att sätta upp vägspärrar nere efter Moutiers för att hindra att närbelägna skidorter som inte hör till Tre Dalarna bussar upp sina gäster till Val Thorens över dagen? Eller att de inte säljer dagskort eller släpper upp endagsgäster? Håhå jaja.

Courchan var sig likt iallafall, fast där Pradabutiken mitt i backen låg är nu en Moncler-butik istället. Potato potato, om man säger så. Gott om Tanter I Päls och midjekorta jackor som gärna kombineras med visirhjälm, denna styggelse. Och jag har för första gången åkt lift neråt i Tre Dalarna. Denna företeelse är ju betydligt mer vanlig och accepterad i till exempel Val d’Isère, eftersom Face är Face och så vidare, men snön räcker helt enkelt inte till backen ner från mitten av Pas du Lac, så det fick bli nedåtlift.

En annan trist effekt av snöbristen var att Charlie på något vis råkade skrota ner i en icke-översnöad bäck och ramla jättehårt, så nu har hon nog en spricka i ett revben och är allmänt mörbultad och behöver assistans med de mest basala saker, som att knäppa upp pjäxor. Hon har även lyckats tappa vår ena lägenhetsnyckel i springan mellan hissen och det som inte är hiss, så vi har bara haft en nyckel i några dagar. Inte världens flyt för den stackaren just nu..

Men iallafall, tillbaka till vädret. Inatt. Och igårnatt.
Kylan kom, och med den ett tunt lager snö som fått ligga kvar på gatan hela dagen. De enda som inte gläds över detta är mina tår, men i övrigt känns det bara härligt att det äntligen är december även i temperaturen. Härligt att snegla ner över transporten till Menuires och bort mot snowcrossbanan och se snökanonerna gå för högvarv även dagtid. Det plötsliga behovet av att gå in och värma mig efter vart femte åk är ett billigt pris att betala för en normalisering av klimatet. Och nu sitter jag bara och väntar, väntar på att vädret som enligt radarn befann sig i höjd med Lyon för någon timme sedan ska komma hit. Väntar på kräkdumpet som ger alla resebolag som har sen flygtransfer imorgon en klump i magen. Snön. Den är på väg nu, och det är bara timmar kvar. Det känns i luften, det syntes på molnen som hopade sig ner över Moutiers tidigare idag. Och även om inte ens det mest episka dumpet i mannaminne skulle vara tillräckligt för att råda bot på allt stenskravel som omgärdar oss just nu är varje millimeter nåt helt galet välkommet. Jag har spanat, funderat och iakttagit den ofluffiga terrängen i en vecka nu. Förhoppningsvis kan jag hitta luckorna mellan all sten.

Läste även lavinrapporten för regionen, och om någon som är i krokarna läser detta och inte har läst lavinrapporten vill jag bara höja ett varningsfinger. Den där skaren med sockersnö under? Den är inte snäll. Inte någonstans. Det är ungefär samma creepy fälla som i fjol vid den här tiden om inte värre om det nu kommer ett nytt lager snö ovanpå. Ta det försiktigt och tänk efter, och håll kol på WePowder och PisteHors.

Men nä. Nu ska jag gå och lägga mig. Förhoppningsvis kan jag ägna morgondagen åt att köra varv på nya lagg. Ja. Låtom oss sikta på det.

Förväntningar. Alltså. Som det känns nu kommer jag bli extremt besviken om det inte snöar när jag vaknar imorgon. På en skala mellan ”inte så besviken” till ”ni-vet-vilka fick 13 procent” hamnar besvikelsen troligen närmre politiken än vad som är hälsosamt men ja, jo. Snöööö. Ge mig. Nu. Palla.

Hur man knäpper pjäxorna åt någon med ledset revben, tydligen.

 

Änder i motljus.

 

Målln. Målln is the shit.

Ej skidåkningsrelaterad fundering: Jag har insett att jag inte riktigt kommer överens med det felciterade citatet som inte är Voltaire, för vissa saker har jag svårt att respektera. Tänker istället att följande känns någorlunda rimligt – jag accepterar din rätt till en åsikt men jag respekterar inte åsikten som sådan.

(Ja, det kan ha diskuterats politik efter ett visst alkoholintag en kväll. Jag skulle kunna skriva en novell om det, men jag låter nog bli. Är vansinnigt stolt över mig själv att jag varken blev arg eller personlig. Sparar ilskan till något mer konstruktivt tillfälle istället.)

Dagens I-landsproblem

Jag måste ha keps på mig när jag sitter på balkongen och internetar (nätet funkar bäst på balkongen av någon anledning). Och det är jättevarmt. Vilket är lite småcreepy men jag tänker inte haka upp mig på det utan istället njuta av att Kylen för en gångs skull inte beter sig som ett kylskåp utan istället är en trevlig bekantskap.
Det beror nog i och för sig delvis på att vinden tvärtemot vad den brukar göra låg i ryggen på liften.. vilket i sin tur gjorde det lite svårt att få ordentligt med fart över första och sista flacken, men det kanske var bra, jag och min guttaperkaboll-åkstil kan eventuellt ha upplevts som både närgången och bångstyrig av x antal veckisar.

Och bara för att jag fortfarande är rätt tillfreds med livet, och för att det snart är jul och sådär så tänker jag komma med en rekommendation.

Orelle.
Fy i helskotta vad goa backarna varit där idag. Vinden hade fått snön att dreva ihop i högerkanten på backen första biten, och längre ner var det bara gött. Knepet är att åka fort nog för att passera knögglet, för de färdas av någon anledning oftast i grupp, och sedan ligga och nöta kortsväng. Typ. Det var vad jag gjorde iallafall, vilket resulterade i trötta ben men en på det stora hela kvalitativ halvdag.

Nu är den oundvikliga planen att jag ska jobba resten av eftermiddagen-kvällen. Motivationen är det faktiskt inget fel på men koncentrationsförmågan är inte på topp just nu. Tror egentligen inte det handlar om kombon snö+blå himmel som försiggår utanför balkongen utan mer att jag är slut i skallen. Irriterande som fan, men det är väl med trasiga inutin som med trasiga ben eller leder – det tar ett tag innan de är hundra procent bra igen. Nu är jag nog åtminstone över hälften om man ska räkna procent, men det vore skönt att knapra sig upp mot en åttiofem procent eller nåt såntdär.

Nåja, allt i sinom tid.

Här får ni en lagom osmickrande bildserie på mig filmandes mig själv också. Bara för att.

 

Vad är väl en alport med snöbrist..?

Okej, ja det är snöbrist. Förutom de där maniskt slaskiga sista sex veckorna 2011 har jag nog aldrig sett så mycket barmark här. Nu har jag visserligen inte varit över i Meribel och Courchevel än, men bara en sån sak som att det inte går att åka ens i övre St Martin, eller att Plan de’l Eau, La Masse och transporten mellan Val Thorens och Les Menuires är stängda talar ju sitt tydliga språk.

Minns en kväll i köket på Le Kinabalu när Nico och Eric envist hävdade att det behövs två meter natursnö, gärna tre, för att offpisten i Val Thorens ska bli något att ha. Jag trodde inte på dem då, och jag hade ärligt talat ingen koll heller för de första månaderna jag tillbringade här åkte jag nästan uteslutande i pisten. Meeeen efter att ha iakttagit de regelrätta stenblock som ligger strösslade på platser där jag tidigare trott att ”jamen där är väl en sten eller två.. resten är ju jämnt” inser jag att de nog hade rätt.

Och katastrofvintern 10/11 kom det ju tillräckligt mycket snö i början av vintern för att täppa igen de värsta stenrösena. Det har det definitivt inte gjort nu.

Snöbristen i kombination med att byn är fullständigt fullbelagd har även genererat ett riktigt skumt rykte. Guide-Oscar berättade att SETAM (liftbolaget) överväger att avaktivera alla säsongskort under jul- och nyårsveckorna för att göra lite mer plats i backarna åt turisterna. Här i VT är det faktiskt ingen superkris, visst det är hårt på sina ställen och utanför nedfarterna är det skralt, men nästan alla backar är öppna. Problemet är ju att Menuires bara öppnat till ungefär hälften och att Meribel och Courchevel bara har snö i de stora nedfarterna som krävs för att ta sig mellan dalarna.

Gissa en gång vart de som tröttnat på de ungefär fem öppna backarna i Courchevel kommer bege sig? Just det. VT.
Tjohej tjohå.

Men jag känner ingen stress över det. Jag känner mig däremot lite som en papegoja, för jag upprepar visa saker hela tiden. Typ som att bara komma hit och sitta i en lift och titta ut över välbekanta bergstoppar och klippor medan den inte speciellt starka decembersolen idogt kämpar för att åsamka mig tvättbjörnslook får mig att må nästan oförskämt bra. Om sen skidåkningen är över förväntan är det som att ha chokladsås på SIAs chokladglass – extremt gott men inte nödvändigt. Och eftersom jag var medveten om vädret innan jag åkte så förväntade jag mig inte speciellt mycket, och det krävdes heller inte mer än ett par smått okontrollerade åk i Grand Lac innan jag var fullkomligt tillfreds med tillvaron.

Vi är ett rätt kul litet gäng här nere. Nästa vecka kommer ju invasionen av ”en massa folk som känner varandra mer eller mindre väl men egentligen inte riktigt vet hur”, men denna veckan är det jag, Challa, Challas femtioelva bröder (egentligen är de bara tre men det är också ganska många), hennes far och två trevliga snubbar i medelåldern.

Vi körde någon o-organiserad form av gruppåkning fram till typ lunch idag, vilket vill säga att samtliga herrar ville äta lunch medan jag och Charlie tog några åk till och sedan åt medhavd mat på en bergstopp (typ). Därefter blev mina fötter isbitar, så jag drog tillbaks till den enda riktiga värmestugan i Val Thorens (eventuellt finns det en under Peclet också men jag är osäker) och tinade upp mina fötter, och sen åkte jag varv i Becca-liften i Menuires.

Apropå det, och apropå snöbrist så hade jag en liftkonversation med en skidlärare vid namn Mathieu tidigare idag. Han kom hit från Grand Bornand, och har tillfälligtvis omplacerat sig själv hit, eftersom Grand Bornand precis som typ alla andra skidområden som huvudsakligen är belägna under 2000 meters höjd inte har någon snö. Men han menade att någonting med månen och dess faser skulle skrämma bort högtrycket i mellandagarna, och när jag kollade Yr innan så var det faktiskt lite snö på gång, så det är bara att hålla tummarna för att det stämmer.

Gör det inte det så har jag hittat en extremt beskedlig box i vad som i vanliga fall är parken i Les Menuires (just nu vet jag inte om det räknas som park) som jag hade tänkt bekanta mig närmre med. Eh ja.

Får vara slutskrivet för den här gången, klockan är sent och jag måste slänga ihop lite alpcarbonara samt ta en dusch om inte jag ska vara ett illaluktande och undernärt vrak imorgon, men jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis kan jag hålla uppe mina bloggambitioner lite de här två veckorna. Med risk för att bli papegojig igen – jag mår väldigt bra av att bara låta orden ramla ur fingrarna ibland, istället för att som oftast skriva med ett syfte och ett mål.

Jag mår även väldigt bra av att fulcarva till dansremixen av ”Let It Go”. Cheesy som jag är.

Ärtor! (Attor.)

Valle T ännu en gång

Jag är dötrött, klockan är sent och jag ska åka lagg imorgon så därför blir detta ett punktformigt inlägg med ett gäng konstateranden.

1. Lågprisflyg precis innan jul är ett fenomenalt bra preventivmedel. Ungarna kan ju inte rå för att de blir trötta/rastlösa/får ont i öronen men helskotta vad strängt det är att lyssna på. Hhuuuaah.

2. Hissarna på Geneves flygplats är en skam för all logistik någonsin.

3. Även om mängden folk jag känner blir mindre och mindre, och byn expanderar och saker byts ut så känns Val Thorens ändå alltid lite hemma.

4. Jag bryr mig inte ens särskilt mycket om att det är svinlite snö, jag är bara pepp på att åka i största allmänhet. Imorgon, imorgon..!

5. Det är sjukt coolt att Helena numera är hotellchef på Tango.

Skidpremiären avklarad!

Bambi i isig backe, eller klassisk Hedda i början av säsongen. Men fy satan vad skönt det är att komma ut i kylan och bara existera lite. Solen tittade till och med fram en stund mitt på dagen. Ja. Bra dag.

Eftersom jag bättrade på min kroniska bakvikt lite extra pga släpade runt på fotorygga blev det av förklarliga skäl inga bilder på mig. Men här är en bild på utsikt samt okänd Scott-elev som carvar, samt en bild på Emil Granbom i en lite flygtur.

Nu ska jag sova, det är en dag imorgon också.

Ärtor.

Skidpremiären närmar sig

Det blev ingen skejt för mig idag. Jag känner att jag inte hinner. Nej, jag är inte våldsamt stressad, men jag behövde en kväll av att i lugn och ro hämta ryggskydd och stavar hemma hos mamma och snart förflytta mig därifrån och hem för att packa väskan.

Väskan som jag av allt att döma kommer skita i att packa upp mellan varven och leva i/ur fram till början av januari. Observera att detta inte är något klag, mer ett tillfredsställt konstaterande. Bor jag i väskan tyder det på att jag befinner mig på platser där jag verkligen vill vara. Typ bland fjäll och berg. Med snö på.

Imorgon tar jag tåget-bussen till Malung för att göra studiebesök på skidgymnasiet, och sen hänger jag kvar i Sälen (Lindvallen) i helgen för skidtest med ett ytterst brokigt gäng. Troligen blir det supertrevligt, oavsett hur snöläget är. Och även snöläget ser ut att vara godkänt förtillfället.

Och sen är det Åre och Val Thorens på det.

En kan ha det sämre, såatte.