Det har varit varmt här. Det har jag redan berättat, och jag har vad jag minns även nämnt att det gör mig illa till mods. Mina fötter som alltid är kalla, särskilt nu när mina pjäxbatterier tackat för sig, har klarat hela dagar av åkning utan allt för stora protester (vilket kan bero på att pjäxorna allt mer faller in i kategorin ”för stora”, vilket är ett senare problem). På julafton åt vi julmat i solen på Pandas terass och igår satt jag, Charlie och Angelica och närmast svettades nere i solen i Mottaret, plusgraderna har tack vare solens hjälp varit förhärskande etcetera etcetera.

Ni vet.

Det har också varit underligt folktomt. Mont de la Chambre-liften, som förutom att vara platsen där det odödliga uttrycket ”unpropohejt” myntades även är en ökänd flaskhals och köskapare, har inte en enda gång, inte ens på eftermiddagarna när folk rimligen borde vara på väg tillbaka till VT, bjudit på någon form av folkhop stor nog att göra mig frustrerad. Och alla som någon gång stått i en liftkö med mig vet att det inte krävs särskilt mycket för att göra mig frustrerad. Samt att mina ”tränga mig i liftkön”-skills är rätt bra.

Vi for bort till Courchevel i förrförrgår, och även om det var knapert med snö och lite stenigt i vissa backar gjorde det som ingenting för det var även knapert med folk. Det känns verkligen som om de ödesmättade väderleksrapporterna har skrämt bort folk. Eller så är det verkligen många som ”försvinner” på grund av att liftbolagen satt ner foten nåt jävulskt för att ge veckisarna så bra förutsättningar som möjligt. Eller vad sägs om att sätta upp vägspärrar nere efter Moutiers för att hindra att närbelägna skidorter som inte hör till Tre Dalarna bussar upp sina gäster till Val Thorens över dagen? Eller att de inte säljer dagskort eller släpper upp endagsgäster? Håhå jaja.

Courchan var sig likt iallafall, fast där Pradabutiken mitt i backen låg är nu en Moncler-butik istället. Potato potato, om man säger så. Gott om Tanter I Päls och midjekorta jackor som gärna kombineras med visirhjälm, denna styggelse. Och jag har för första gången åkt lift neråt i Tre Dalarna. Denna företeelse är ju betydligt mer vanlig och accepterad i till exempel Val d’Isère, eftersom Face är Face och så vidare, men snön räcker helt enkelt inte till backen ner från mitten av Pas du Lac, så det fick bli nedåtlift.

En annan trist effekt av snöbristen var att Charlie på något vis råkade skrota ner i en icke-översnöad bäck och ramla jättehårt, så nu har hon nog en spricka i ett revben och är allmänt mörbultad och behöver assistans med de mest basala saker, som att knäppa upp pjäxor. Hon har även lyckats tappa vår ena lägenhetsnyckel i springan mellan hissen och det som inte är hiss, så vi har bara haft en nyckel i några dagar. Inte världens flyt för den stackaren just nu..

Men iallafall, tillbaka till vädret. Inatt. Och igårnatt.
Kylan kom, och med den ett tunt lager snö som fått ligga kvar på gatan hela dagen. De enda som inte gläds över detta är mina tår, men i övrigt känns det bara härligt att det äntligen är december även i temperaturen. Härligt att snegla ner över transporten till Menuires och bort mot snowcrossbanan och se snökanonerna gå för högvarv även dagtid. Det plötsliga behovet av att gå in och värma mig efter vart femte åk är ett billigt pris att betala för en normalisering av klimatet. Och nu sitter jag bara och väntar, väntar på att vädret som enligt radarn befann sig i höjd med Lyon för någon timme sedan ska komma hit. Väntar på kräkdumpet som ger alla resebolag som har sen flygtransfer imorgon en klump i magen. Snön. Den är på väg nu, och det är bara timmar kvar. Det känns i luften, det syntes på molnen som hopade sig ner över Moutiers tidigare idag. Och även om inte ens det mest episka dumpet i mannaminne skulle vara tillräckligt för att råda bot på allt stenskravel som omgärdar oss just nu är varje millimeter nåt helt galet välkommet. Jag har spanat, funderat och iakttagit den ofluffiga terrängen i en vecka nu. Förhoppningsvis kan jag hitta luckorna mellan all sten.

Läste även lavinrapporten för regionen, och om någon som är i krokarna läser detta och inte har läst lavinrapporten vill jag bara höja ett varningsfinger. Den där skaren med sockersnö under? Den är inte snäll. Inte någonstans. Det är ungefär samma creepy fälla som i fjol vid den här tiden om inte värre om det nu kommer ett nytt lager snö ovanpå. Ta det försiktigt och tänk efter, och håll kol på WePowder och PisteHors.

Men nä. Nu ska jag gå och lägga mig. Förhoppningsvis kan jag ägna morgondagen åt att köra varv på nya lagg. Ja. Låtom oss sikta på det.

Förväntningar. Alltså. Som det känns nu kommer jag bli extremt besviken om det inte snöar när jag vaknar imorgon. På en skala mellan ”inte så besviken” till ”ni-vet-vilka fick 13 procent” hamnar besvikelsen troligen närmre politiken än vad som är hälsosamt men ja, jo. Snöööö. Ge mig. Nu. Palla.

Hur man knäpper pjäxorna åt någon med ledset revben, tydligen.

 

Änder i motljus.

 

Målln. Målln is the shit.

Ej skidåkningsrelaterad fundering: Jag har insett att jag inte riktigt kommer överens med det felciterade citatet som inte är Voltaire, för vissa saker har jag svårt att respektera. Tänker istället att följande känns någorlunda rimligt – jag accepterar din rätt till en åsikt men jag respekterar inte åsikten som sådan.

(Ja, det kan ha diskuterats politik efter ett visst alkoholintag en kväll. Jag skulle kunna skriva en novell om det, men jag låter nog bli. Är vansinnigt stolt över mig själv att jag varken blev arg eller personlig. Sparar ilskan till något mer konstruktivt tillfälle istället.)