Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 10 november, 2015

Ge mig

Les Menuires när det är som bäst.

Ge mig, ge mig, ge mig.
Abstinensen for just upp till ögonbrynen, typ.

(Apropå ingenting stör jag mig lite på att jag i filmen har högerskidan på vänster fot och vice versa.. detaljer.)

Provpackning avklarad

Eftermiddagens Projekt Provpackning började föga förvånande med att jag och Winston tillbringade typ en halvtimme i bilkö genom Södra Länken, Gullmars och hela vägen ner till Skarpnäck. Suck. Jag fattar inte hur folk orkar med sånt vareviga dag. Nu ska jag inte kasta alltför mycket sten i glashus eftersom jag numera är ägare till ett fossilförtärande fordon själv, men hur orkar folk? Bilköer är så jäkla tradigt, och det blir ju inte mindre plågsamt av vetskapen om hur mycket skada en orsakar medan ormen av baklyktor sniglar sig fram framför en.

Efter ett tag kom vi iallafall fram till Tyresö och Robert och hans berg av packning.

Det är bara att konstatera – min kära Peugeotkombi sväljer mer än vad jag trodde. Tre resväskor av varierande storlek (stor, jättestor och jättestörst), fyra gitarrer, en mystisk svart låda innehållandes elektronikprylar, en pjäxbag, en kameraväska, skidor, brädor, en liten synth och en massa annat krafs gick in utan problem.

Halleluja, jag slipper skaffa takräcke, typ. Däremot funderar jag på om snökedjor är billigast i Sverige eller på någon mack i Frankrike. De behövs ju inte förrän de sista fyra milen, och de kommer med största sannolikhet inte behövas alls nu, utan isåfall bara under eventuella utflykter i vinter. För det är fortfarande nada snö och irriterande varmt i Val Thorens.

Men jag tar det med ro, det kommer ordna sig. Den som väntar på något gott och så vidare.

Förutom det har jag ränt runt på stan en vända och införskaffat en ny hårddisk, vilket jag borde gjort för länge längesedan, men bättre sent än aldrig. Och ersättaren till min gamla trotjänare till ryggsäck kom med posten innan. Den gamla är så sliten att den är genomskinlig i botten, och kan spricka närsomhelst. Så jag skaffade en ny, likadan fast ljusgrå. Budgeten medgav inte någon ballongryggsäck just nu, och jag är så väldigt fäst vid Heli Pro. Det är rätt kul hur lite en ryggsäcksmodell ändras på åtta år. Några fack och remmar har flyttats eller försvunnit, men på det stora hela är den likadan. Bra för en vanemänniska som jag.