Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 13 november, 2015

Hanson – Penny & Me

Hanson – Penny & Me
Underneath (2005)

Ni vet hur vissa låtar får en att bara vilja packa en väska, ringa en kompis och dra på roadtrip? Sjunga högt till vad som råkar vara på radio och köra ikapp med moln som rusar fram uppe i sommarhimlen? Penny & Me är den låten för mig.

Det är lite sorgligt att merparten av världen glömde bort Hansons existens utöver MmmBop och de efterföljande hitsen på genombrottsplattan Middle of Nowhere, och det är synd, för de har fortsatt göra bra musik även efter målbrottet.

En bra edit och en usel pufftext

Godmorgon!

Idag är det stora ”fixa-allt-som-måste-fixas-samt-packa-klart”-dagen, vilket jag snart ska ta itu med, men först måste jag bara gnälla lite.

Ni som läst här ett tag kanske minns att jag vid ett par tillfällen suckat djupt över den amerikanska publikationen Freeskier och dess redaktörers förmåga att vara mer eller mindre medvetet slentriansexistiska. Lite på samma sätt som jag av olika anledningar kan vilja skrynkla ihop mig när jag läser saker jag skrev för några år sedan hoppas jag att de inom en så snar framtid som möjligt kommer tänka likadant om vissa av sina puffar på sociala medier, och hur de generellt uttrycker sig när de skriver om tjejer i sporten.

Senaste exemplet i raden: En svinbra edit (på riktigt, svinbra, klicka play på klippet här nere) med Lexi Dupont, som verkar ha rest över merparten av norra halvklotet förra vintern, med Warren Millers filmteam i hälarna. Åkningen är tio tummar upp-bra, filmningen oklanderlig (duh, Warren Miller har gjort skidfilm i ett par sekel, nästan) och mixad med lagom mycket random lifestyleklipp och tokigheter för att inte bara bli en och sen, och sen, och sen, vilket ibland är en risk med säsongssammanfattningsgrejer.

Vad gör Freeskier när de puffar editen på sin Facebooksida?

Gissa.

En.

Gång.

freeskierlol

”Enjoy big drops, bikini-shots and more, below.”

Ursäkta mig, jag kräktes just lite i min mun.

De menar alltså att av alla saker en skulle kunna lyfta för att skapa intresse för den här videon är den parodiska tiosekunders-sekvensen i början där en tjej (som jag antar är Lexi?) och en kille (som jag antar är snubben från K2s Lange-parodi-reklam, eller möjligen hans dubbelgångare) duschar i slowmotion mer relevant än allting förutom ”big drops”?

*bankar Freeskiers webbredaktörer i huvudet med en lavinspade*

Hade åkaren ifråga inte varit sponsrad av K2 och därför inkluderat detta som en spoof/koppling till en existerande och ganska uppmärksammad reklamkampanj har jag svårt att överhuvudtaget förstå hur den lilla snutten ens hade varit med i editen. Den känns i helheten ganska malplacerad, och det tyckte jag redan innan jag konfronterades med Freeskiers Facebookpuff.

Det sorgliga i det hela är att texten inne i artikeln, efter en inledande rad av sarkasm som är sådär, istället blir helt rätt. Snacka om åkningen, snacka om hur bra det är, sluta jaga klick med sexism från forntiden dammit. Pappskallar.

”Our sport provides multiple life stresses (i.e. lift lines, wildlife, partying, snow, skier babes, hot cocoa, etc.), but at the end of the day, it’s just skiing. That’s why Lexi duPont decided to release her hard-charging 2015 edit, #WhySoSerious, showcasing the multiple fun aspects of shredding—massive cliffs, natural booters, waist deep pow, flat 360s, ski flying, heli-rides and more.

Seriously though, Lexi’s 2015 season edit is nothing short of amazing. For the Idaho-native, last season entailed shredding with Warren Miller, Stellar Media and Stept Productions, whilst bagging a plethora of top-notch footage. Watch her season edit above, and cross your fingers that you meet up with this fun-loving gal on the hill sometime. She’s a firecracker, and she rips damn hard.”

Avslutningsvis: Ja, jag vet att editen ifråga fått namnet #whysoserious, och jag vet att den genomsnittliga amerikanen och jag inte är på samma våglängd gällande genustänk och sexism inom actionsportmedia, men jag tycker ändå att Freeskiers återkommande omedvetenhet är tröttsam. Jag tror rätt mycket på att vara förändringen en själv vill se.. och som jag ser det verkar Freeskier tycka att det är kul med fler och fler tjejer som gör väsen av sig i skidvärlden, men vid minsta lilla chans att få några billiga klick (läs: naket) så går det före det mesta vad gäller nyhetsvärdering.

Skitsamma, här är editen, kolla på den, den är bra. Nu ska jag packa.

Färdigpostat för i år

Idag har jag jobbat min sista brevbärardag för i år. Tack vare att det är svinmycket post just nu (tydligen typiskt för november) så tog det superlång tid att sortera, jag hann inte ens få klart allt mitt, och det hade därför slutat regna innan jag gav mig ut. Tack och bock.

På två dagar har jag dessutom jobbat typ fem timmar övertid, vilket kommer ge välbehövligt klirr i kassan i mitten på december. Fattar inte riktigt varför vi får lön den femtonde, det känns lite bakvänt, men egentligen spelar det ju inte så stor roll.

Övertiden känns dock i kroppen, och skallen. Jag är supertrött, så nu blir det sova för jag har femtioelva grejer att fixa imorgon.

Jag har som inte riktigt kopplat att jag åker. Snart. Supersnart. Jag menar, i övermorgon är jag hemma i Falkenberg, och om en vecka har jag redan varit i Frankrike i flera dagar.

Tiden rör sig inte i samma tempo som den gjorde innan jag blev sjuk, jag tror det kan ha med det att göra. Ibland går den så långsamt att det känns som superfort.

Skumt, men trevligt.

Men våren alltså, och in.-i-väggen-tillvaron. Det känns som tusen år sedan och igår. En grå massa av dagar som bara gick, och där jag löste sudoko lite smått maniskt för att det var det enda jag orkade med där jag kunde få ett konkret exempel på att jag åstadkom någonting.

I korthet: var rädd om era hjärnor och själar vänner. De är ömtåligare än en kan tro.

Gonatt!