Jimmy Eat World – Big Casino
Chase This Light (2007)

(Detta inlägg är tidsinställt, för just nu sitter jag i en bil någonstans mellan Falkenberg och Val Thorens.)

Idag är det dags att skriva om en av mina absoluta favoritlåtar alla kategorier, passande nog gjord av ett av mina absoluta favoritband någonsin. Det är inte första gången den omnämns i denna blogg, och garanterat inte den sista heller. Jag lyssnade på den på repeat hela hösten efter att jag slutat gymnasiet, och det är fortfarande så att varenda gång jag hör den förflyttas jag direkt tillbaka till där och då. Dimmiga oktobermorgnar på cykel över Ätran, kraftverksbron och den fuktiga råkylan som blir nära havet när temperaturen är några grader över noll. Och hela tiden känslan, känslan av att det är på riktigt nu, jag ska lämna stan, jag kan lämna stan och jag vill och jag är skitskraj men det kommer nog bli bra ändå.

(Nu har jag facit.)

Det är gitarrer och det är upptempo och det är en perfekt blandning av det poppiga, tillgängliga sound som gjorde Jimmy Eat World kända för den stora massan, men inte utan att tappa kontakten med deras introspektiva rötter.