Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 20 november, 2015

En bättre promenad

Lite bilder från i onsdags när jag gick till Les Menuires..

Knallsol som plåster på snöbristen.

Knallsol som plåster på snöbristen.

Jag följde snöskostigen som går nedanför Pulverimetern.

Jag följde snöskostigen som går nedanför Pulverimetern.

Stel selfie. Stelfie?

Stel selfie. Stelfie?

Många bäckar små rinner över stigen.

Många bäckar små rinner över stigen.

Det kom målln. Hå!

Det kom målln. Hå!

En växt som påminner om den där stora IKEA-taklampan som så många har. Fast egentligen är det nog lampan som påminner om växten, inte tvärtom.

En växt som påminner om den där stora IKEA-taklampan som så många har. Fast egentligen är det nog lampan som påminner om växten, inte tvärtom.

Promenadstig.

Promenadstig.

Mer målln.

Mer målln.

Precis innan jag var tillbaka i byn mötte jag två killar och en hund.

Precis innan jag var tillbaka i byn mötte jag två killar och en hund.

Om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen

Jag funderar en del på om det här är rätt, om det är smart att peka finger åt ”vuxenlivet” och dra tillbaka till det tidlösa, krångelfria. Mitt bankkonto säger nej. Själen kontrar med ett rungande ja. Det är ju egentligen allt jag behöver veta.

Val Thorens är inte på något sätt ett universalbotemedel mot sånt som tynger mig, absolut inte. Men det är en plats som jag känner mig trygg på, och om allt annat falerar har jag bergen bakom knuten. Ingenting är så lugnande som tystnaden på ett berg.

De här första måstesbefriande dagarna har bokstavligen varit plåster på själen. Ett mångdimensionellt plåster i form av ensampromenader på grästoviga sluttningar, panikhungerpasta, bubbelbad bara för att vi har ett badkar, en himla massa ”bara varande”. Gött folk, som jag umgåtts med i lagoma mängder. Vi ska inte ha någon utsliten introvert här inte.

Jag trodde ändå att jag hade plåstrat rätt bra redan innan, för hösten har varit bra – jag mår bra av att sortera saker och att cykla, typ. Men att konfronteras med skidkulturen, jag trodde det skulle vara jobbigare än vad det har varit än så länge.

Och jag tror att det till stor del beror på att jag känner mig så jäkla trygg här.

Nu då? Nu blir det frulle, och sedan en inspektion av vädret. Per bad mig göra en snöfallsvideo, så det är väl dagens projekt. Det och ett personalmöte och säsongens första Panda-afterski (som ju blir pre ski istället).