Det började snöa natten till igår.

Eller rättare sagt – det började med att regna. Min promenad tillbaka upp genom byn efter att ha parkerat Winston i P2-garaget (det som ligger längst ner och därför erbjuder rabatt på parkering för säsongare) var en blöt historia. Frysgränsen låg ungefär i höjd med Panda, även om det var lite sisådär med huruvida snön faktiskt la sig eller bara upplöstes vid landning.

Lyckligtvis blev det kallt, och med undantag för några timmar mitt på dagen igår har det snöat oavbrutet i ett och ett halvt dygn.

Föga förvånande att jag vaknade med träningsvärk imorse, med andra ord.

Och då har jag ändå bara skottat rent möblerna, samt en gång förbi Panda. Själva terrassen har jag sparat i väntan på bättre tider, det vill säga att minst en av två händelser inträffar: att macken bestämmer sig för att dissa konceptet ”helg” och öppna så jag kan köpa bensin till snöslungan och/eller att det slutar snöa på riktigt.

Förövrigt finner jag det väldigt underhållande att snöslungan tydligen inte uppskattar att vistas utomhus. En kan ju tycka att den borde vara anpassad för snö och minusgrader, men tydligen vill den helst vara inne i ett garage när den inte används. Så det återstår väl att se huruvida den alls kommer starta.

Uppskattningsvis hade det igårkväll kommit 60 centimeter snö i byn. Givetvis uppmätt enligt den vetenskapliga metoden ”ställ mig i en snödriva och se hur långt jag sjunker ner”. Återkommer senare med rapport om hur mycket mer det har kommit sedan dess, men en sak är säker – av min träningsvärk att döma är snöskottning ett väldigt bra komplement till skidåkning. Rygg, axlar, armar och mage är lite stela idag. Hejdå spagettiarmarna med andra ord.

I övrigt har jag inte så mycket mer att säga. Jo, mina jättevarma vinterkängor är förmodligen det bästa köpet jag gjort på mycket länge.

Peas!

/H