Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Älskade månlandskap

Ungefär ett dygn efter att jag hämtat upp Robban på Sturup rullade vi in i Val Thorens. Resan ner flöt på som den skulle, och innehöll givetvis viktigheter som obligatorisk schnitzelmåltid på Danmarksfärjan och stunder av stor trötthet. Eftersom vi är kloka människor resulterade det senare i två omgångar av ”sitta och sova i bilen på parkeringsplats”, en batteriladdningsform som faktiskt var helt okej.

Autobahn är autobahn är autobahn, i början regnade det ganska ihärdigt, vilket inte gjorde det mindre tröttande, men jag är väldigt glad att jag tog sista körpasset, från strax innan Geneve och fram till Val Thorens.

Varför då, undrar ni? Jo, för att Autoroute de Haute-Savoie mjukt slingrar sig fram mellan allt högre berg, och för att riktningen vi körde dessutom råkar ha en soluppgång smack bang i synfältet. Addera en gnutta morgondis och förvånansvärt uthärdligt låtutbud på de franska radiokanalerna och ni förstår säkert att jag, trots hunger, sömnbrist och alldeles för lång tid sedan senaste kisspaus hade en ganska trevlig stund där innan slutmålet var nått.

Suddig mobilbild men klart godkänd utsikt på N90 söder om Albertville.

Suddig mobilbild men klart godkänd utsikt på N90 söder om Albertville.

HCB_1941

Väl framme fortsatte dagen i ett behagligt tempo. Lasta ur Robbans grejer vid Neves där han bor, lasta ur mina egna vid Serac, och packa upp allt. Jag delar en ganska lustig lya med Andreas, som jag känner sen innan (tack vare det gigantiska sociala nätverk som utgörs av folk som på ett eller annat sätt har jobbat åt Rollin’Snow), men själva lägenheten får nog ett eget inlägg när jag tagit några bilder på den. Mysig iallafall, gott om spejs och Andreas är hur trevlig som helst så det känns svinbra.

Dessutom tog jag tillfället i akt och presenterade mig ordentligt för husets gardien (vaktmästare, typ), Pascal, och kämpade mig till och med igenom en konversation på (från min sida) ytterst stapplig franska. Så nu tycker Pascal förhoppningsvis att jag är en trevlig prick, det verkar så för han ägnade stort tålamod åt att förklara att ménager betyder flytta in eller ut beroende på vilket ord man säger före. Förrförra vintern när jag försökte bära upp skidor till lägenheten vi bodde i då tyckte han inte alls om mig, men det verkar han ha glömt som tur är.

HCB_1930

Efter en tur till Carrefour, som är den hittills enda öppna mataffären packade jag ryggsäcken och gav mig ut på upptäcktsfärd. Jag har förvisso redan tillbringat över ett år här i byn om en räknar det totala antalet dagar, men dessa dagar har som bekant varit koncentrerade till vinterhalvåret. Alltså knallade jag uppför grusvägen och sedermera stigen upp till Plein Sud, och besteg den lilla kam av branta kullar som ligger till liftåkarens vänster, snett nedanför timglasrännan. Apropå rännan så är underlaget i den i det närmaste hajfritt, fram tills att den flackar ut. Bra information inför kommande bravader.

Vad jag fann var utsikt, ett alldeles bedårande guldigt höstljus och ett allteftersom eftermiddagen led tilltagande dis, som färgade topparna längs nordsidan vagt blå. Jag passade även på att förtära vinterns första Pain Chocolat, sittandes på en av de trätrallar som täcker delar av bäcken som rinner ner i Plein Sud-backen. Såg tyvärr inga marmotter, de kanske redan har gått i ide, men jag såg marmottbajs, så de existerar iallafall.

Därefter knatade jag vidare bort till vattenreservoaren som ligger ovanför slalombacken. Utsikten var fin, men jag belv sjukt trött i benen. Vid lavinstaketen växte det violer, och det var säkert tio grader varmt i solen. Hur gött som helst.

Det är liksom ingen idé att stressa upp mig. Snön kommer, förmodligen redan om några dagar, och även om det såklart är trist att de fått flytta på öppningsdatumet till den 28:e så tänker jag att ”jaha, då får jag en vecka i lite lugnare tempo för att komma i ordning med allt”. Det är inte värre än så.

Jag befinner mig i en sågspånsdoftande månbas som ekar av hammarslag, borrmaskiner och betongblandare. Idag ska jag undersöka om någon av sportaffärerna öppnat så pass att det går att köpa valla, och sedan kanske jag tar en promenad längs berget bort mot Les Menuires för att se hur det går med den nya backen de har byggt där.

Livet, är ganska bra just nu.

Klicka på bilderna här nedanför om du vill se dem större..