Halli hallå.

Igår fick vi igång snöslungan, och typ halva Pandapersonalen engagerades i projekt Skotta Rent Terrassen. Och i eftermiddags ägnade jag typ fyra timmar åt att medelst urusla redskap banka loss den is som blivit på själva gången förbi huset. Att terrassen fortfarande har ett lager av snö på sig är inte hela världen, men det är inte bra om det är is där fulla människor ska snava förbi inatt, särskilt inte som det börjat snöa igen. Is under snö är minst sagt förrädiskt.

Det om jobb.

Annars?

Häromdagen gick jag runt och slängde mig i snödrivor, och kilade förbi snötorget där några driftiga grabbar satt upp ett pvc-rör. Jag nöjde mig dock med att försöka ta mig ner för den lilla sluttningen utan att krascha (jag misslyckades) vilket var en tillräcklig utmaning eftersom jag dagen till ära (läs: jag orkade inte ta på mig pjäxor, de är jobbiga att gå i) plockat fram snowboarden.

Snöhög.

Snöhög.

Kyrkbacken – ovanligt o-isig.

Kyrkbacken – ovanligt o-isig.

Yay, puder!

Yay, puder!

Ingela passade på att ta ett åk nerför kyrkbacken/backen nedanför Tango. Snön var så djup att det liksom inte ens var någon idé att svänga. Själv insåg jag mina snöbräderelaterade begränsningar och nöjde mig med att ta kort.

Idag inledde jag dagen med att tillsammans med Andreas knata upp till vattenreservoaren uppe vid lavinstaketen igen. Utan skidor, vilket jag nästan ångrade när vi kom upp och jag såg spåren som några andra typer gjort i slalombacken. Nåväl, vintern är lång. Efter den nätta promenaden med typ hundra meters höjdskillnad gick vi till Panda och satte oss på terrassen för lite livsnjuteri. Snackade med förbipasserande nyanlända småttingar, gosade med en hund som eventuellt egentligen är en varg, käkade Pain Chocolat, ni vet. Göttade.

Andreas bland berg #1

Andreas bland berg #1

Berg. Med snö på. (Detta är Mycket Viktigt.)

Berg. Med snö på. (Detta är Mycket Viktigt.)

Andreas och berg #2.

Andreas och berg #2.

Det är såhär det ska se ut.

Det är såhär det ska se ut.

Andreas på en väldigt fin terrass.

Andreas på en väldigt fin terrass.

Valle och några bummargrabbar spelade rundpingis/beerpong/ölpingis/oklart, precis sådär som en gör när det är försäsong och solen skiner.

Ett bättre pingisbord.

Ett bättre pingisbord.

Övning inför kvällens ölpongsturnering.

Övning inför kvällens ölpongsturnering.

Ölpingis?

Ölpingis?

Je ne comprends pas.

Je ne comprends pas.

Valle chillar järnet i motljuset.

Valle chillar järnet i motljuset.

Sedan skrev jag på jobbkontrakt (vuxenpoäng!) och fick därefter den lysande idén att hajka upp i Plein Sud tillsammans med Ingela.

För det första är min kondis ett skämt. För det andra är jag inte alls tillräckligt bra på att åka snowboard för att kunna hantera ett underlag bestående av uppfräst och påfrusen men inte pistad snö, toppad med konstsnö som egentligen mest uppför sig som is. Det var med andra ord typ lika svettigt att ta mig ner som upp. Och som om inte det vore nog dök det upp pistmaskiner mitt i alltihopa, och en kort stund var vi oroliga att antingen bli pistmaskinsmos eller utskällda. Lyckligvis slapp vi bägge delar.

Och det bör sägas, och kan förmodligen användas som någon sorts bevis för hur knäpp jag är, att trots det risiga underlaget var dagens lilla exkursion definitivt lyckoframkallande. Det är kul. Även skrovel på snowboard är kul. (Glömde dock att ta bilder.. men det är väl kanske lika bra det.)

Men vet ni vad – imorgon öppnar Peclet och Cascades. På riktigt.

Hejdå skravel, hej pist.

Och hej skidorna. Det är nog dags att jag plockar fram dem nu. Jag har som demoner förankrade kring dem, känns det som, men jag ska ta tag i det. Jag är bättre än demonerna, jag tänker inte låta det kännas avigt.

Nu ska jag sova, liftkortskassan öppnar om åtta timmar!!