Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 1 december, 2015

Glad advent

Jag firar första advent två dagar försent med att lyssna på Loa Falkmans version av Gläns Över Sjö Och Strand. Pompösheten i den låten uppnår helt klart en egen dimension i hans version. Kontrar därför genast med Camerata Vocales version av Natten Går Tunga Fjät. Oändligt mycket mer stämningsfullt om jag får säga det själv.

Och därefter ramlar mina associationsbanor rakt in på när Miriam Bryant inser att Niklas Strömstedt är ansvarig för att hon, och femtioelvatusen andra barn födda mellan -86 och -95 (typ) har ”dom-dom-dom-dom”-at sig igenom varenda jäkla julavslutning under grundskolan.

Klockrent var ordet.

Det var dagens mer random blogginlägg det.

Godnatt, nu ska jag snart sova. Det finns nämligen fler dårar än jag i den här byn som tycker att det är rimligt att vara i backen när liftarna öppnar. Och ska en ha åksällskap vill det till att en är utvilad och masar sig upp.

PS. Anders kommentar när jag berättade att jag är snöskottningsgeneral var ganska klockren.

”Var det du? Vi såg dig från lägenheten och tänkte fy satan vad taskigt att låta en tjej röja hela den terrassen, men är det du så är det ju lugnt. *skratt*”

Solskensdagar

Solskenet är i det närmaste allsmäktigt just nu. Det är inte odelat positivt, eftersom terrängen skulle må väldigt väldigt bra av att fyllas på med mer snö, men det är heller inte helt fel att tillbringa några timmar varje eftermiddag med att hacka loss den mest infernaliska blandningen av is och snö på en solig terrass.

Igår kan förövrigt ha varit den mest genomgemytliga dagen hittills i vinter. Började med att jag och Ingela gav oss ut i backen strax efter nio. Fortsatt folktomt förutom de stora grupperna av skidlärare som är här (de tenderar ju att flockas här under försäsongen, för fortbildningar innan de mer låglänta orterna fått snö), och inte allt för kallt.

Bara för sakens skull bestämde vi oss för att åka alla öppna liftar, förutom knappliftarna och rullbanden, ett bra sätt att se sig om i systemet för den av oss som inte varit här orimligt många gånger förut. Även ett bra sätt att upptäcka vilka liftar som är mer eller mindre meningslösa (läs: Cairn och Deux Lacs, den senare åtminstone tills skicrossbanan är klar).

Efter en snabbvända över till ett mycket blåsigt Orelle och några timmars inte helt genomplanerat kringåkande i Val Thorens fortsatte dagen alltså med snöeliminering på terrass. Trevligt nog hade en ishacka plötsligt uppenbarat sig nere i källaren, vilket gjorde det hela lite enklare, och solen gjorde så gott den kunde för att smälta snön och isen, men det var ändå ett jäkla slitgöra. Som tur var har jag snälla kollegor som hjälper mig när de inte har annat att göra.

Och personalmaten igår kan ha varit den godaste hittills – Flygande Jakob, fast utan banan i. Brutalt gott – jag kommer aldrig förstå vad bananen skulle kunna tillföra den rätten.

Igår var även en sån där dag när min ordentlighet inte gick över bara för att solen gick ner och isen blev för hård att tampas med, nejdå. Istället för paltkoma traskade jag hem och tog ett bad, innan jag gick ner i skidförrådet och vallade alla mina skidor och brädan.

Därefter rundade jag av kvällen med en visit hos tjejerna i 143 och en total kollaps framför den öppna spisen på Tango. Skön soffa plus öl plus värme gjorde mig till en mycket nöjd zombie. Så när dom andra gick vidare till Panda gick jag hem, och det är ett beslut jag är mycket nöjd med.

Idag har jag upprepat i princip allt, minus skidvallandet. Det är förövrligt vansinnigt roligt att åka varv i blåbärsbacken (Gentiane, nedre Caron) när det inte är något folk där. Fullt ös medvetslös, helt utan handbroms och eftertanke. Och det blir tacos till kvällsmat istället för Flygande Jakob. Inte helt fel det heller. Kycklingvingar, jag säger bara det. Kycklingvingar.

Tror dock att det blir en lugn kväll för mig idag med, för om inte liftwaffarna lurades så öppnar de Boismint imorgon, och det råkar ju bara vara ett av mina favoritområden här i krokarna. Både Blanchot hela vägen, och Blanchot plus att sedan snedda över till nederdelen av Haute Combe. Vem vet, de kanske drar igång Plan de l’Eau när de ändå håller på – då kan jag bränna benmuskler i både Blanchot och Tetras! Hoppas går ju iallafall.

Och när jag ändå snackar backar – är det inte lite märkligt att de öppnar Boismint, men att ena halvan av backarna från Funitelen fortfarande är markerade som stängda? Vore det inte mer logiskt att öppna Tete Ronde och Christine eftersom de hör till en lift som ändå är öppen, än att öppna en till lift. Med tanke på hur lite folk det är i byn alltså?

Men men, jag ska inte klaga. Långt ifrån, jag är väldigt nöjd. Men reflekterar, det gör jag.

(Det kan ju också vara så att i princip allt som inte är öppnat än är klart för att öppnas, men att de spar en del till helgen och den årliga invasionen av studenter från Oxford och Cambridge.. hjälp. Den som lever får se.)