Vädret har svikit mig. Idag var det inte soligt, och till råga på allt var jag tvungen att flytta på ungefär tre kubikmeter snöhög (jag överdriver inte) eftersom den börjat se allmänt trist ut när den smält och smutsen kommit fram. När det var gjort var det matpaus (Tartiflette a la Bob!) och därefter hackade jag fram en gång i det drygt decimetertjocka islager som bildats där man går ner på terrassen från gatan.

Med andra ord: om jag kan lyfta armarna ovanför huvudet imorgon så är det ett smärre under. Sex timmars skottande och hackande är inte att leka med.

Status just nu är därför typ halvdöd, både fysiskt och mentalt (ljudet av metall mot is förföljer mig).

Desto roligare var då åkningen. Jag, Elin och Ingela hann bland annat två vändor upp på Caron – den röda backen ner var jättefin, bortsett från vänsterhörnet när man vänt ner på Val Thorens-sidan av berget, men den hörnan är alltid usel så det kom inte som någon chock direkt. Och att komma med fart ner i Gentiane (flackbacken under Caron) gör att den om möjligt blir ännu roligare. Jag körde om en skidlärare på skär. Det ni!

Sen mötte vi upp Sara nedanför Portette, och till min förvåning valde brädåkarna i sällskapet att ta nämnda lift upp igen. Allt var frid och fröjd tills ungefär två liftstolpar återstod och Ingela vrålade ”NEEEEEEEJ”. Polletten hade trillat ner – innan Thorens-funitelen och/eller den röda backen precis jämte liften öppnar är Portette inte jättekul för brädåkare. Den inledande flacken är nämligen obegripligt lång.

Två åk senare var klockan efter tolv och det var dags för mig att dra hem och skotta. Jag har upptäckt att bageriet precis jämte Panda har lunchstängt mellan ett och fyra, så jag skyndade mig dit och hann inhandla en Pain Chocolat innan klockan slog ett, och därefter har jag hackat snö och druckit jordgubbssaft, typ.

Det är seriöst jobbigt att ens knappa på tangenterna nu, men jag kommer bli stark som en björn innan vintern är slut.

Och imorgon händer tre saker.

  1. Den årliga invasionen av Oxford- och Cambridgestudenter tar sin början. Typ 2500 britter med ett oändligt antal utklädningsdräkter anländer, och det markerar även början på mitt extrakneg som mingelfotograf.
  2. Panda börjar ha lunchöppet, vilket innebär att min dag imorgon kommer inledas med att bära bord (och skotta fram dessa).
  3. Tre Dalarna öppnar. Jag hade först tänkt åka till Courchevel imorgon, men efter att ha funderat på saken, och även tagit punkt två på denna lilla lista i beaktande, har jag bestämt mig för att vänta med Courchevelutflykten tills på måndag. Såhär års är det nämligen märkbart färre människor i systemet under veckorna – tvärtom mot under högsäsong alltså. Så jag tänker att Courchan gör sig bättre utan den dryga miljon skidklubbsbarn som kommer ockupera backarna över helgen. Men det kan mycket väl bli en sväng till Menuires imorgon – jag räknar med att Pulverimetern och Mont de la Chambre ligger där och är precis lika mycket manchesterös som vanligt.

Det var nog allt för nu.

Pusshej!

/H

Bonus: En bild på gårdagens snöskottningsklädsel. Det var varmt, om en säger så.

Bonus: En bild på gårdagens snöskottningsklädsel. Det var varmt, om en säger så.