Det var givetvis oundvikligt att jag förr eller senare skulle bli sjuk. Men all heder till vad jag misstänker är en kombination av bra immunförsvar och ett sällsynt glesbefolkat boende, jag höll ändå ut i längre än en månad innan jag började snörvla. Och min krasslighet är vältajmad, SETAMs och SEVABELs (liftbolagens) julklapp till allmänheten bestod nämligen av ett utskick där de vänligt men bestämt bad alla bofasta, säsongare, skidklubbar etcetera att avhålla sig från åkning från den 27 december till och med nyårsdagen, för att ge veckisarna bästa möjliga upplevelse av de hårt belamrade och snöfattiga backarna. Denna kungörelse lyckades faktiskt nästla sig in i flertalet större dagstidningar härnere, vilket kanske säger något om oron över det rådande väldigt varma väderläget.

Iallafall – jag förstår hur liftbolagen tänker, absolut, men efter att enligt klassiskt Hedda-manér ha ignorerat nämnda uppmaning en stund på eftermiddagen igår (jag blev orimligt rastlös, okej?) har jag mycket svårt att se hur avsaknaden av någon handfull säsongare och locals skulle kunna göra någon större skillnad i den åverkan som de stackars pisterna just nu utsätts för.

För det första har de flesta säsongare (skidlärare och reseledare undantaget) redan temporärt gett upp allt vad åkning heter, vilket inte är så konstigt med tanke på att det blivit stenigare och isigare för varje dag sedan flera veckor tillbaka, och gränsen för vad som egentligen kan kategoriseras som ”okej underlag” i ärlighetens namn passerades någon gång kring Lucia.

För det andra är det mig veterligen inte säsongarna som åstadkommer meterhöga pucklar i Nära-Döden-Backen i höjd med UCPA-avfarten. För där har nämligen inte varit en puckel i sikte förrän igår. (Vi pratar alltså om en backe med lutning i klass med Gustavbacken i Lindvallen, om någon vill ha en referenspunkt.) Generellt sett så verkar veckisar, särskilt i början av veckan*, ha en tendens att ta sig an backar som är lite brantare än vad de är bekväma i, vilket som bekant resulterar i majestätiska pucklar överallt – även på transportsträckor och horisontella ytor.

Puckelparadiset i Plein Sud.

Puckelparadiset i Plein Sud.

Men skitsamma. Det är övervägande shitfuck nu, och jag är förkyld så det är bara bra att jag tar det lite lugnt. I lördags rekognoscerade jag och Teddan situationen i Courchevel och Meribel, och om någon undrar så bör merparten av Courchan undvikas. Det är för stenigt för att vara värt det.  Meribel var faktiskt helt okej, undantaget ett mindre grustag i backen ner från Val Thorens till Plan des Mains (Lac de la Chambre), och Niverolle ner till mitten av Pas du Lac, men det var ju lördagsödsligt, så förmodligen är det inte lika kul nu. Teddans skidor har pajat, så han körde på lånade pistrejsers från sitt jobb och hade orättvist bra grepp på isen. Själv sladdade jag runt på parklaggen, allt för att rädda mina TST från ytterligare repor och skavanker.

Lyckligtvis är det väderomslag på ingång – Yr ändrar sig vad gäller mängd mest hela tiden, men rapporterna om snö kryper närmare och närmare – kanske börjas det redan på nyårsafton, nästan helt säkert de första dagarna i januari. Och jag vet, jag vet, vi behöver metervis med snö för att börja kunna hävda att det är bra på riktigt, men jag tänker ärligt talat vara glad över vad jag kan få. All snö är bra snö just nu, och de kommande dagarna tänker jag iaktta stenmängden på mina gamla vanliga åkställen för att försöka lura ut var det kan tänkas vara minst hopplöst när flingorna väl faller.

I övrigt kan jag berätta att julafton firades med skidområdesrebus med kollegorna (jag hade redan gjort den så jag fick inte hjälpa till, men mitt lag med jag, Ingela och Jackson vann ändå – det var lika mellan oss och Linnea, Andreas och Robban, men de hade kommit in typ tjugo minuter efter utsatt tid så vi vann), julmat och Kalle Anka på Panda, mer julmat hemma hos Linn och Per och lite allmänt öldrickande.

Dock hade jag svinont i halsen så jag gick hem när de andra gick ut, vilket kanske var tur. Juldagen fick bli vilo/kureringsdag.. jag var inte speciellt frisk. I lördags blev jag väckt i ottan av Bella som behövde hjälp att fixa bagageförvaring till Rollin’Snowgäster på terrassen, och igår ägnade jag ett par timmar mitt på dagen åt min oändliga vendetta mot onödiga kartonger samt att organisera sugrör, värmeljus och annat jox nere i ölburen. Lagom spännande tillvaro. Avrundade dagen med drinkar på Tango och chokladrom på RhumBox, så jag var inte superpigg när vi satte upp terrassen imorse. Ovanligt tidigt, eftersom Teddan och Linnea skulle låna Winston för att hämta upp diverse folk i Geneve, men det är väl bra tillvänjning inför nästa vecka. Börjar det snöa gäller det ju att vara morgonpigg för att få ihop skottandet med att vara tidigt i backen.

Nu ska jag ut i backen en sväng, bara för sakens skull, och imorgon blir det en sväng till IKEA i Grenoble med Bella.

Egentligen väntar jag bara på att det ska börja snöa. Eller att de ska få ihop en grön/blå hopplinje i parken. Eller någonting vadsomhelst som inte är en miljard puckelskapande veckisar.

Hejsvejs!

/H

Fotnöt: I Val Thorens börjar en vecka på lördagen, eftersom det är då allt folk byts ut och det liksom startar om igen. En vecka sträcker sig alltså från lördag till nästkommande fredag, vilket är lika delar förvirrande och logiskt. I år är det förövrigt väldigt bra drag på utelivet på lördagar, vilket inte var fallet sist jag var här. Om någonting är förvirrande så är det nog det.