Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Flockdjurstendenser och könsroller

När en fransk liftwaffe säger fem över nio – då öppnar liften snarare kvart över. Och det borde jag veta vid det här laget.

Eftersom det inte finns någon offpist att hetsa upp sig över hade jag och Ingela istället gett oss den på att vara först i Boismint imorse. Uppdrag avklarat, även om vi fick stå och stampa i skuggan nere vid dalstationen i tio minuter extra innan liftvakten plockade bort repet. Men det var det värt.

Om sanningen ska fram så var det värt att gå upp tidigt för redan innan vi tagit liften upp, för såhär på försäsong kan en ha tur och hamna bakom en hemvändande pistmaskin, och få några extramjuka manchestersvängar sådär bara. Nästan all manchester är som bekant trevlig, men det är lite som med Pain Chocolat – bättre desto färskare den är. Det är också väldigt mycket försäsong att faktiskt tycka att backen ner från Plein Sud till botten är rolig. Svårt att föreställa sig kanske, men vid folktomhet är det faktiskt ett trevligt litet hang.

Boismint är lite off, men samtidigt inte, och efter två relativt glesbefolkade vändor hade så gott som varenda skidlärargrupp på försäsongsutflykt hittat dit. Särskilt i nedre halvan var det knöigt eftersom de flesta höll ganska snarlik fart, vilket gjorde omkörningar i det närmaste omöjliga. Segt, varför vi förflyttade oss upp till Kylen (Moraine) istället. Där var behagligt folktomt, så när som på en vinglig rosaklädd figur i sluthanget, som på något mystiskt vis lyckades blockera hela backen genom sin blotta obeslutsamma närvaro. Klart fascinerande.

(Mindre fascinerande var det att det inte var kallt i Kylen, alla vindar som blåst idag har varit ljumma, och det känns inte helt okej med tanke på den snöfattiga väderleksrapporten för den kommande veckan.)

När Ingela drog hem stack jag tillbaka till Boismint och upptäckte en oväntat trevlig kombination av nedfarter: Haute Combe – Boulevade Telepherique – Gentiane. Det var inte alls meningen, tanken var bara att jag skulle smita under nätet och åka Haute Combe fast den var avstängd (fördel med Frankrike – pistörerna har en väldigt avslappnad inställning till typ allt), men efter halva hamnade jag på något vis på den numera ganska breda och trevliga transporten mot Caron istället. Det är trevligt tycker jag, att jag fortfarande kan hitta nedfartskombinationer som jag inte tänkt på innan. Dessutom finns det inga fasta snökanoner i Haute Combe, där var istället solvarm natursnö som var nästan oförskämt mjuk. Sådär så att jag inte ville ladda på i fullt ös utan istället försökte hålla nere farten lite och liksom spara varje sväng i minnet. Så gött.

Eftermiddagen har återigen tillbringats skrapandes is och snö på terrassen, den här gången i sällskap av en lätt berusad fransos som inte för sitt liv kunde begripa att tjejer visst kan skotta snö. Efter att han frågat mig om jag ville ha hjälp fyra eller fem gånger och jag vänligt (någorlunda) men bestämt sagt nej varje gång insåg han nog att han irriterat mig och lät mig vara, vilket var tur för min stubin höll på att ta slut. Å andra sidan resulterade irritationen i ett energiöverskott som i sin tur resulterade i ett bra tempo. Alltid något.

Nu smälter jag lasagnekoma och lyssnar på julmusik, snart ska jag och Andreas kolla på de första två avsnitten av julkalendern och efter det knatar jag nog över till Maggie och gänget för en öl eller två. Det känns som ett lämpligt sätt att avsluta denna en i raden av trevliga dagar på.