När det väl händer så händer det.

Snön. Den faller. Och den där superspeciella känslan av stresslugn sprider sig genom kroppen. Det finns ingenting så stresslugnt som en kväll när det snöar. Det dämpade rasslet av transferbussarnas snökedjor på gatan utanför, gatljusen som färgar flingorna till guld och fötterna som traskar hemåt med en enda destination – sängen. Det blir tidigt upp imorgon, både Axel och Teddan jobbar med annat så jag får rensa terrassen själv. Förhoppningsvis får jag liv i Morris, det tog sin lilla stund ikväll men tillslut så hoppade han igång och gnagde bort knappt två decimeter nysnö från terrassen.

Hur vet en om en snöslunga är morgonpigg?

Tiden får utvisa.

Ikväll har vi hängt hos Teddan och kompani och kollat på skidfilm. I samma veva anmälde Sara och Teddan sig till NM, och jag är lite orolig för att Sara kommer hyperventilera hela tiden mellan nu och i maj, av nervositet. Nej men skämt åsido, det är svinkul att veta att det blir säsongsavrundning i Gränsen redan nu.. ska bara boka boende och tåg så är ju allt kirrat sen.

Men åter till det rådande vädret. Jag vet inte om det är snöns fel eller om det bara vart en ovanligt konstig dag idag, för på ett och samma åk lyckades jag

  1. Köra in i en varningskäpp som glatt studsade iväg nerför backen. (Det var det bättre av två alternativ – alternativet var att köra in i ett oberäkneligt barn.)
  2. Bli påkörd av den mest baktunga brädåkare Tre Dalarna någonsin skådat – seriöst, snubbens ryggsäck var storlek fallskärm, och som pricken över i:et hade han en mössa med en massa taggar i fleece på sig.

Som tur var skadade ingen sig, jag ramlade faktiskt inte ens, men hela grejen med ryggsäckskillen blev lite extra rolig eftersom vi hade lagt märke till honom åtskilliga gånger under nervägen, och så avslutas det hela alltså med att han prejar mig precis där backen mynnar ut i Nära-Döden-Backen. Håhå jaja.

Imorgon är det uppställning kvart i nio på Panda, finns det någon snö värd namnet så ska vi inte sömntuta bort våra chanser att komma åt den. Och förhoppningsvis är ryggsäckskillen långt borta. Så nu är det dejt med kudden, kanske en skidfilm till innan jag somnar, vi får se.

Attor.

/H