Ugnsvarma pain chocolat i en liten papperspåse, lappvantar som singlar ner genom luften när jag knatar nerför gatan hem.

Det finns bara en bagerirelaterad sak som är bättre än det, i min värld. Färsk limpa från Västra Bageriet hemma i Falkenberg. Det är oslagbart.

Men pinfärska pain chocolat är fint det med. Mycket.

Tänker att jag kan behöva det, vecka tre har jobbat sig upp till att bli en riktig slitvecka för typ alla, mig inkluderad. Studentresor är lika med studentmiddagar är lika med Hedda jobbar disken ett antal kvällar i rad, och sedan morgonfixet åtta timmar senare. Å ena sidan trevligt för jag behöver pengarna. Å andra sidan lite segt att jobba till elva och gå upp halv sju. Tack och lov att det inte snöar lika intensivt längre, även om vi nu är inne på artonde dygnet i rad med nederbörd. Jisses.

Idag blir nog lite av en vilodag, jag vaknade kvart i åtta med ett ryck efter att ha sovit igenom tre alarm och ytterligare 45 minuter. Det skulle väl med lite god vilja gå att skylla på att jag och Ingela tog varsin öl på Tango efter att hon slutat jobba igår, men samtidigt näe. Jag var hemma klockan ett, vilket är en knapp timme senare än jag vanligtvis somnar, och jag hade inte druckit mycket alls. Jag var nog bara väldigt trött.

Men det är trevligt, att gå ut en sväng och bara tjöta. Fast efter Tango gick vi hem till tjejernas lya, det var som ingen idé att hitta någon annan lugn stans att gå vidare till, det var fullt ös på alla barer redan vid halv tolv. Och som tur hade det inte snöat supermycket inatt, så det var inte som att gången in till Panda var blockerad när jag väl släpat mig dit. Dock kan snubben som levererar varor från Tramsgourmet ha slagit rekord i hur många gånger en kan säga ”putain” på en kvart – han var svårartat missnöjd med att jag inte hackat bort snön från gången upp till gatan.

Men å andra sidan är jag svårartat missnöjd med hans jävla sätt att vägra bära ner varor till leveransingången trots att den alltid är ordentligt skottad, så det går väl jämnt ut.

Nu ska jag dega en stund till, sen blir det nog en sväng ut i backen trots allt – jag är inte skapt för att inte ut och åka. Antingen blir det en vända på brädan, eller möjligen en tur bort till Menuires. Jag håller seriöst på att få klaustrofobi, jag har inte varit utanför Val Thorens på typ två veckor, senast var när jag och Teddan hade ”vilodag” och var i Courchevel. Vi får se.

May the force be with you, always.

/H