Jag är inne i en lågperiod nu tror jag. Höll på att få fullständig panik igår eftermiddag när jag och Teddan var och skottade. Det snöade hela förmiddagen, och jag var trött och hade ont i knät och ryggen så vi väntade med att ta terrassen till efter lunch. Mindre bra för min stackars hjärna, då det är betydligt fler människor i omlopp vid tretiden än klockan halv åtta på morgonen. Jag övervägde att gå ner till disken och hämta hörselkåporna, bara för att markera att jag försöker stänga ute omvärlden och inte tar in när folk pratar med mig, men jag orkade inte gå in för inomhus var det mer folk och den värsta sortens repetativ untz-musik som liksom gnuggar hål i hjärnan på mig, så jag sket i det.

En sak jag grubblat mycket på de senaste dagarna är om jag var sånhär förut, om än i mindre skala? Jag kan ärligt talat inte minnas. Och det kanske inte är så konstigt, för räknar jag från när jag började ha utbrändhetssymptom istället för när jag faktiskt var hos läkaren första gången är det mer än 2,5 år sedan min hjärna började trassla.

Det är ganska lång tid. Lite mindre än en tiondel av mitt liv. Vilken deppig tanke.

Iallafall – en sak som tröttar ut mig är att jag har så jäkla svårt att höra vad folk säger. Inte att jag hör dåligt, absolut inte, jag hör jättemycket, hela tiden, men att det bara är mummel. Typ när vi skottar, om Teddan säger något till mig och samtidigt skrapar snö, eller står halvt bortvänd, så är det fullständigt omöjligt för mig att sålla pratet från skrapet. Jag hör allting, jag vet att det är både ord och prat men jag kan inte för mitt liv sortera ut det relevanta ljudet från resten. Så jag säger ”va?” om och om igen och blir trött på mig själv och känner mig långsam och dum och det är en skitpryl men det är förbannat frustrerande och inte kul någonstans och jag är TRÖTT PÅ DETHÄR.

Jag vill bara vara som jag var innan. (Minus min idiotiska förmåga att inte stanna upp förrän det är försent.)

Jag vill inte bli så trött av en timmes pannkakslunch hemma hos Saga och grabbarna att jag fem timmar senare blir helt stel av tanken på att gå upp till jobbet och äta tacos och istället stannar hemma, glömmer att äta och först halv tio samlar ihop mig tillräckligt för att koka pasta med burkbolognaise.

Men jag blir så trött, så vad fan ska jag göra?

Och när jag ändå håller på och gnölar så är mitt jävla vänsterknä fortfarande ledset, och jag har som värk som sträcker sig från baksidan av vänster lår och hela vägen upp längs vänster sida av ryggen till skulderbladet i ett smalt streck. Jag tror det kommer sig av att jag skottar mer åt höger än vänster (även om jag försöker komma ihåg att byta hela tiden för att inte överbelasta bara en sida) och att jag tar spjärn när jag lyfter snön över Det Jävla Räcket och att all den där blötsnön jag fick ta för hand förra veckan när Morris gick sönder igen liksom blev pricken över i:et. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, jag har haft vilodagar, fler vilodagar senaste veckan än på typ hela säsongen, men det verkar inte hjälpa.

Till råga på allt så känner jag av knäet mer när jag skottar än när jag åker skidor, sålänge skidåkningen är piståkning..

På det hela taget är jag rätt less på saker och ting just nu, men det går som inte att göra så mycket åt saken. Om inte hjärntransplantation är en grej, vilket jag är rätt säker på att det inte är.. än.

En skulle haft ett sånt där AI-chip som i The 100, och bara byta ut det när det bränts. Fan. Inte tänka på The 100, det är inte heller upplyftande.

Nä. Åt fanders med det mesta just nu helt enkelt. Ska ta mig i kragen och sticka ut och åka, även om kroppen inte är med mig för det är det enda som gör hjärnan mindre sorgsen. Och hjärnan är viktigare än kroppen.

Egentligen borde jag typ åka bort till La Masse och streckjaga, men det är så förbannat segt att åka äggliftarna där. I och för sig skulle jag kunna ta stolliftarna istället, men de går så sakta och är så långa att jag hinner somna innan jag kommit hela vägen upp. I-landsproblem när de är som bäst, alltså. Världen är i kris och här sitter jag och klagar över i-lands-sjukdomar och äggliftar. Jag borde skaffa lite fucking perspektiv.

Hedda out.