Alltså.

Jag hade bestämt mig för att sticka härifrån den femtonde november. Det kliar helt enkelt för mycket i bergsnerverna för att jag ska palla att stanna hemma längre än så. Plus att det blir allt glesare mellan jobbpassen och det känns faktiskt ovärt att stanna hemma längre än så när det bara blir två jobbdagar i veckan.

Gissa vilken dag dear old Camp Gulag tänker fira sitt trettioårsjubileum?

Den sextonde.

Såklart.

Så nu är det dilemma. I och för sig tror jag inte att min co-driver kommer sätta sig på tvären om jag säger att jag vill åka tre dagar senare (fest 16:e, vilodag 17:e, åka 18:e) men samtidigt som jag såklart gärna vill vara med på festen vet jag ju hur mycket jag längtar iväg. Och hur skönt det är med de där extra dagarna att bara komma iordning därnere.

Dessutom finns det rykten i vissa hörn av internet som gör gällande att det visst kan bli smygöppning redan den 19:e om kylan som börjat komma håller i sig. Och jag är ju inget fan av uppklädda middagar egentligen. Men samtidigt vill jag ju vara med.

Jag har liksom varit så inställd på att den satans trettioårsfesten kommer inträffa så långt efter min avfärd att det inte varit något alternativ att stanna hemma för att inte missa den. Så nu är jag helt ställd.

Och att åka den sjuttonde är otänkbart, för går jag på festen kommer jag vara helt död dagen efter, även om jag inte dricker en droppe. Hashtagg livet som introvert. Ääääugh.

Vad göra?

Jag får fundera på saken medans jag bråkar vidare med WordPress. Som ni kanske ser är jag mitt uppe i ännu en fajt med teman. Hur jag än letar så hittar jag inget som känns klockrent, det här är helt okej just nu, men jag får inte till smådetaljerna som jag vill ha dem. Jaja. I-landsproblem. Problem på en helt annan planet än saker som kan klassas som riktiga problem.

Hejsvejs.

/H