Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Jag är dålig på att vara vuxen

Hej på er!

Det lilla digitaluret högst upp till höger på skärmen slog precis över till 00:28, så det är torsdag och har varit så i en knapp halvtimme, och jag är om möjligt en ännu lite mer värdelös ”vuxen” än vad jag var när det fortfarande var onsdag.

Men hörrni, vad sägs om att låta detta blogginlägg ta sin början i min födelsedag, som var för tre dagar sedan (eftersom klockan är efter midnatt). Det blir bra, vi gör så.

Jag är ingen stor firare av bemärkelsedagar – jag låter faktiskt helst bli att fira mina egna alls, eftersom jag tycker bäst om att träffa lagom många människor i taget. Lagom många människor är två-tre stycken ungefär, absolut inte fler än fyra, då blir det jobbigt. Åtminstone om en inte setts på ett tag och ska försöka ta sig igenom vad-har-hänt-alla-sen-senast-labyrinten utan att bli hundra procent vimmelkantig.

(Vimmelkantig är ett av mina absoluta favoritord – det låter så roligt! Synd bara att det inte är mer användbart.)

Jag är alltså inte den sortens människa som bjuder in till stora kalas.

Iallafall, jag firade min tjugoåttaårsdag (!?!) på följande sätt: jag bakade en kladdkaka (efter att ha prokrastinerat kladdkakebakandet så länge det bara var möjligt, mest för att jag var opepp på att gå och handla och jag var tvungen att gå och handla för att kunna baka) och sedan åt jag upp den. Pappa och Agneta, och Den Lille och Alex hjälpte till. Den var episkt kladdig och mycket god.

En av följderna med att inte fira sin födelsedag är att en inte får så många presenter, vilket jag är helt okej med. Men jag fick ett paket! Av Den Lille! Och efter ett helt livs vänskap kan jag bara konstatera att hon känner mig väl – det innehöll tre paket plåster – ett med Nalle Puh-motiv, ett med Minioner och en ask med skavsårsplåster. Och det var bra, för jag har skavsår på höger häl, och detta, mina vänner, för oss tillbaka till nutid.

Jag jobbar inte så värst många dagar i veckan förtillfället, på grund av höst. Så vad gör jag egentligen på dagarna, mer än en herrans massa onödigt småfix med bloggen och att samla badges på Sporcle som om det handlade om liv och död?

Ja.. jo.. såatteh.

Jag spelar Pokemon GO, tillexempel. Jag kan eventuellt ha varit ute och traskat mellan sex och halv nio ikväll, för jag fick storhetsvansinne och försökte slå mig in på x antal gym, och kommit hem kall som en isbit med tjugoåtta avsvimmade Pokemons och slut på revives (seriöst, vad är grejen med att jag inte får några revives från Pokestopen längre?!). Därför är det väldigt bra att jag har en vän som förser mig med skavsårsplåster, eftersom jag nu har skavsår av Pokemonpromenerandet.

Sen hade jag tänkt göra köttbullar och makaroner till kvällsmat, men antingen har jag ätit upp köttbullarna vid något tidigare tillfälle och sedan glömt bort det, eller så har någon annan ätit upp dem medans jag flängt runt i Skåne och Uppland. Hursomhelst så fanns det inga köttbullar, och jag var alldeles för frusen och likgiltig för att rota fram något annat med proteiner i, så min kvällsmat bestod av makaroner med ketchup och en klick smör. Eller Pasta Rouge, som jag fick lära mig att det kan kallas den där gången för jättemånga år sedan när jag fullständigt tappade omdömet och läste nån antagligen självbiografisk chiclit av Sofis Mode-Sofi.

Vi skulle även kunna prata om att jag för att ytterligare spä på den kulinariska förvirringen åt havregrynsgröt till lunch. Med sirap, för äpplemoset hade möglat. [Infoga bild på sorgset djur här.]

Och som pricken över i:et toppade jag kvällsmaten med en halv Marabou till efterrätt, och istället för att ta en varm dusch efter Sportnytt (ja, jag kollar på Sportnytt varje kväll, ja, jag är själsligen hundra år gammal ibland) fastnade jag i horisontalläge i soffan och kollade på Youtubevideor så länge att jag tillslut gav upp tanken på att duscha, och borstade tänderna och gick och la mig istället. Jag borde ha tvättat håret i förrgår. Ledighet är inte bra för mig.

Så nu ligger jag hursomhelst här i mitt Hönshus, och bloggar om just ingenting. Och nu är klockan 00:48, så om åtta timmar kommer jag stämpla in på jobbet, eftersom jag alltid är kroniskt tre minuter försenad.

Något säger mig att jag inte kommer cykla till jobbet imorgon heller. Fan. Dethär med försäsongsträning går verkligen skitdåligt i år. Min försäsongsträning består till största delen av Pokemon GO. Aaaaaäääuh.

Gå och lägg mig!

(Jag ligger redan ner, men ja.. ni fattar. Sov, människa. Ääääuh.)

Hejs.

/H