Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Livskraftsutvandring

Mitt sextiofemåriga jag kommer antagligen hata Hedda anno mitten av 10-talet. Säsongsjobbande lär knappast resultera i någon fet pension eller så. Fast, jag lär knappast kunna gå i pension när jag är sextiofem heller när jag tänker efter. Skitsamma.

Jag vet inte ritkigt vad jag vill säga med det här, jag satt bara och funderade över det bakvända och väldigt i-landsaktiga i att åka till ett annat land och ta ett jobb med så låg lön att de flesta inhemska inte skulle vilja ha det, bara för att arbetstiderna i kombination med platsen ger möjlighet till synnerligen kvalitativ fritid. Ännu mer komiskt blir det när en betänker vilken fasansfullt dyr fritidssysselsättning skidåkning är, även om en försöker hålla kostnaderna till ett minimum.

Det kallas väl att leva i nuet, eller nåt.

Och näe, jag tror inte på riktigt att framtids-Hedda kommer vara arg på beslut jag tar nu. Inte om jag inte genomgår en komplett personlighets- och värderingsmässig metamorfos. Om framtids-Hedda inte fattar att nutids-Hedda behöver andas bergsluft och inte jobba heltid för att må bra, då är framtids-Hedda ändå ingen person jag vill befattas med.

Livskraftsutvandring, kan en kalla det så?

Som en variant av arbetskraftsinvandring, liksom. Jag utvandrar med jämna mellanrum för att jag är ett priviligerat skrälle som har möjlighet att göra saker som jag mår bra i själen av, vilket på sätt och vis är en total motsats till de som kommer till Sverige för att våra minimilöner är så mycket bättre än det som finns i andra hörn av världen.

Äuh.

Egentligen är vi väl bara gurkor med ångest, hela bunten.