Alltså, det är väldigt praktiskt att ha vinterdäcken på mammas vind. Bortsett från en liten detalj då – att jag, när jag mestadels bor i Falkenberg, inte direkt kan byta till nämnda gummiattiraljer när jag vill.

Därför har jag tillbringat sex timmar idag med att köa på Däckia i Årsta, för givetvis sammanföll min bilfärd upp till Stockholm med årets första snökaos*. Och det i sin tur leder ju till att varenda jäkla bilägare mellan Årstaviken och Älvsjöskogen trängs på Skolgränd för att få bytt däck. Nåväl. Nu är det iallafall avklarat, jag är 2700 spänn fattigare men har å andra sidan två sprojlans nya bakdäck som känns betydligt bättre att rulla ner till Alperna på än de snedslitna stackarna som nu fick gå i pension. Alltid något. Och plånboken är ytterst tacksam över att de föredetta bakdäcken, som numera sitter fram, fick tummen upp för ännu en vinter.

Dessutom var det oerhört underhållande att se ansiktsuttrycken på alla de medelålders mellanchefer i fyrhjulsdriven firmabil som glider in och tror att det inte är nån kö, varpå de möts av ett vänligt ”nä, kölapparna är slut, vi har hundra bilar som väntar, och tar inte emot några fler idag”. En kan ju inte låta bli att undra om de missat att folk i Stockholm generellt inte har möjlighet och/eller ork att byta däck själv och att det därför inte borde vara förvånande att det blir sanslösa köer till dom som gör det åt en.

Håhå jaja.

Nu är det iallafall avklarat.

Imorgon är det dags för projekt julgodis, det kan bli nog så spännande. Dessutom är det exakt en vecka till avfärd, tjoho!

Gonatt på er.

Fotnöt: Snökaos (substantiv). Ett fenomen som inträffar när tätbebyggda områden med stort beroende av fungerande kollektivtrafik och/eller betydande personbilspendling drabbas av mer än 2 millimeter frusen nederbörd inom loppet av ett dygn. Se även ”Stockholm LAMSLAGET!”.