Lagom till att jag tagit två vissna åk i Cascades med ungefär ingen sikt alls, och allvarligt funderade på att åka hem och äta lunch, så öppnade Plein Sud och solen kom fram.

Jag har sagt det förut och jag kommer garanterat säga det igen – du vet att det är försäsong när det är roligt att åka Plein Sud. Typ som idag. Tredje först i liften, ett par decimeter nysnö som var förvånansvärt o-blöt och o-vindpinad, och bara två pliktskyldiga pistade spår i backen. Resten fluff, som jag delade med kanske femton andra.

Jag falsksjöng Shake It Off och kände mig lite som Stig-Helmer, och åkte elva eller tolv varv innan jag dels tappade räkningen, dels blev trött-hungrig och dels hade tappat känseln i tårna. Ner till en mycket öde värmestuga för lite Twixpaus och uppvärmning, där jag på knagglig franska sa till damen som höll på och fixa iordning att det var ”la calme avant la tempete” inför morgondagens officiella öppning. Jag tror hon förstod mig. Hoppningsvis.

Väl i värmestugan såg jag att jag hade ett missat samtal från Manne, så jag ringde upp honom och stack tillbaka till snötorget där vi fixade hans Carte Neige och liftkort innan vi hann med några avslutande och lagom euforiska piståk. På det hela taget en mycket, mycket bra dag.

Lite skeptisk inför morgondagen dock.. det ryktas att närmare femtontusen pers är påväg hit, och att döma av invasionen i hissarna i huset ikväll är det nog inte bara rykten. Det kommer bli trångt imorgon, tror jag. Men men, jag siktar ändå på att vara i liften vid nio, öppningspartyt på Snowcafe får ursäkta men jag är inte på humör för det.