”Det här är Hedda. Du kommer inte lära känna henne, för hon åker bara skidor hela jäkla tiden”.

Med typ de orden presenterade Summit-Rasmus mig för en av sina kollegor på Saloons öppningskväll igår.

Ärligt talat så blev jag märkligt smickrad. Det finns sämre saker att vara ihågkommen som än hon som åker skidor hela jäkla tiden. Tack och bock, liksom. Det är ju faktiskt därför jag är här. Allt annat är sekundärt.

Saloon var förövrigt rätt trevligt, jag hade druckit några öl med Manne härhemma innan, så jag kände mig inte hundraprocentigt fyrkantig iallafall. Men jag tror det var klokt att jag gick hem där vid ettsnåret, för jag mår oförskämt bra nu. Det är jättekonstigt, men jag blir oftast mer bakfull om jag dricker öl än om jag dricker drinkar. Kan nån förklara varför?

För att spola tillbaka lite så kan jag börja med att det gick bra att köra till Geneve igår. Jag sov som en jäkla kratta (misstänker att jag var invändigt stressad över väderleksrapporten) och gick därför upp senare än jag tänkt, vilket fick till följd att jag inte var på IKEA förrän strax innan tio och rusade igenom men ändå hittade typ allt jag behövde utom ett till grenuttag. Sen var det bara att brumma bort till nästa avfart och flygplatsen, plocka upp Robin och Simon och rulla hemåt igen.

Förutom att macken i Menuires hade en svårartad livskris och totalvägrade så gick allting bra, när jag körde ner så hade det kommit typ fem centimeter blötsnö – de som var påväg upp fick stanna och lägga på kedjor, men nerför gick det fint, det var bara att köra väldigt sakta. På tillbakavägen hade det blivit lite varmare, och det var plogat och saltat, så förutom i själva byn var det snöfritt på vägarna. Det gick även finfint att plöja igenom det decimeterdjupa slasket i byn, tro det eller ej men odubbade vinterdäck är bättre än en kan tro.

På vägen upp genom byn efter att jag parkerat Winston så började det lägga sig på riktigt, så jag hade helt klart bra tajming med allting. Och sen dess har det snöat, och just nu kräker det ner. Yr påstår att det ska sluta typ vid lunch, så jag tar nog en långsam frukost innan jag sticker ut, för som det är nu så ser jag knappt huset mittemot min balkong ens, och då är det nog inte kul att åka, även om snön förhoppningsvis har skärpt sig sedan igår.

Jo, för jag hann med några svängar igår efter bilkörandet också, men de var så kassa att jag nästan förträngt dem redan. I korthet kan det väl beskrivas som tre vändor i Cascades, som avslutades med att jag körde in i ett fält med nysnö, fullständigt sögs fast och gjorde en graciös faceplant precis där jag skulle börja ta fart för att glida upp för backen jämte hotell Marmotte. Lyckligtvis var det ingen annan som var korkad nog att vara ute och åka i skitvädret, så det fanns inga ögonvittnen till denna meningslösa vurp.