Hamnade på en förfest i Neves igårkväll, och det kändes litegrann som att jag spolats tillbaka till det sena 00-talet. Vilket kan vara trevligt ett tag, men efter förfesten avverkade vi samtliga ställen som börjar på S – Snesko, Saloon, Snowcafe (som av oklar anledning uttalas ”Snowcaff” av en majoritet av säsongarbefolkningen, så är det bara) och Summit, och någonstans där blev det väldigt nog för mig. Det var en trevlig kväll, absolut, men mest av allt kändes det som att jag var på studiebesök i dåtiden, och det är inget fel med det.

Jag tror det kallas att växa upp.

I vilket fall så var jag av förklarliga skäl inte speciellt pigg när jag vaknade imorse, och vid halv elva hade jag precis bestämt mig för att dagen skulle bestå av en tupplur möjligen följt av att åka ner och kolla på skicrossen, men då ringde Maja och ville åka. Och såhär va – om nån som jobbar typ tre gånger så mycket som jag vill ut och åka, då kan jag inte med att säga nej hur seg jag än känner mig. Och tur är väl det, för det blev än en gång en riktigt bra åkdag, komplett med frustrerande gaphalsiga liftgrannar i Orelle, massa prat, och varm choklad i solen på Tango som pricken över i:et. Vad gäller åkningen så är det fortfarande bäst snö i Grand Fond och Kylen, och så lär det nog förbli tills Ullr förbarmar sig nästa gång.. när nu det kan tänkas bli. Snörapporterna är väldigt svajiga just nu.

Det är väl bara att hålla tummarna helt enkelt.

Egentligen skulle jag vilja runda av dethär inlägget med en återberättning av när Maja med perfekt tajming bröt in i den gaphalsigaste liftkonversationen på denna sidan millennieskiftet, men efter tre försök och lika många raderingar har jag insett att det inte går att göra rättvisa i text, så sorry, ni får leva utan det. Men det var kul där och då, var så säkra.

Nu är det snart mat, och sedan ska jag skriva julkort. A bientot!