Det är tur att jag hör till den kategorin människor som inte tycker illa om att upprepa saker, för jag har snart tappat räkningen på hur många gånger per dag jag åker Moraine och Genepi.

Det är liksom inte så mycket annat att göra – Boismint och Orelle är hopplöst isigt, det är för segt att åka varv med Grand Fond för att göra mer än ett par-tre vändor där även om snön är bra på nordsidan, och fram till lunch har köerna till Peclet varit så långa att de öppnat kringelikroken, och det orkar jag faktiskt inte med i någon större utsräckning. Så då blir det Kylen, för där är snön faktiskt helt okej, och det har inte varit speciellt kallt i vinden heller.

Nu har det dock äntligen kommit upp snö på långtidsprognosen, helgen efter denna kommer det snöa enligt Yr, men jag tar det med en nypa salt tills det kommit lite närmare för annars lär jag bara bli besviken.

Hursomhelst känns det som att liftbolagen börjar bli ganska luttrade, vad är det tredje eller fjärde vintern i rad med näst intill ingen snö under 2000 meter i december? Det är typ huvudskälet till att jag masat mig upp på Boismint varje dag denna veckan – för att kunna spana ner mot Menuires och se hur det står till med snön egentligen, och det är inte utan att jag blir lite imponerad faktiskt. Igår var  den gröna backen från botten av Granges och tillbaka till Menuires centrum bara fläckvis snölagd, och idag låg den som ett helt vitt litet snöre i den i övrigt väldigt bruna terrängen. Och enligt samtliga liftbolag så kommer det gå att åka genom hela 3 Vallées på lördag, om än i begränsad skala. Själv är jag mest peppad på Mont de la Chambre, och att bara kunna köra lite safariåkning igen. Och förhoppningsvis blir det precis som i fjol, det vill säga att folket på övriga orter sticker upp till Val Thorens eftersom snön är bättre här (bättre och bättre, det är vad de i Meribel och Courchevel brukar tro iallafall) och att det då resulterar i snömässigt risiga men å andra sidan folktomma backar i resten av systemet.

Vi kan väl köra på det? Det vore nämligen helt okej. Och sen toppar vi med lite snödans, så ska det nog bli ordning på denhär vintern också. Det brukar ju skärpa sig i januari om inte annat.

Dagens random iakttagelse: Jag tog två vändor i Peclet innan jag rundade av skiddagen, och bägge gångerna hamnar jag jämte brittiska studentgäng som ivrigt diskuterar om de ska ”do Glacier” eller inte. För den som inte vet så är Glacier namnet på den lift – och backen med samma namn – som är den sista vemodsframkallande resten av det som en gång i tiden var Val Thorens sommarskidåkning. Liften är en tidstypisk trestol som gärna slår av folks vadmuskelfästen för nöjes skull, och backen är en snorbrant liten stump som liksom hukar sig under självaste Aiguille de Peclet. Det finns många saker att nämna om Glacier, tillexempel hur liten en känner sig när en står däruppe med gigantiska lavinbenägna snöfält ovanför sig, och hela Bellevilledalen nedanför, eller att det tar mig ungefär tjugofem sekunder att kort-sladd-svänga mig ner dit där backen går ihop med den vanliga röda till liftåkarens vänster ner från Peclet (vilket är väldigt fjuttigt med tanke på hur lång tid det tar att åka liften upp för att komma åt de där tjugofem sekunderna), eller att glaciären en gång i tiden var stor och flack nog att backen var röd (jag älskar att kolla gamla pistkartor, hand upp ni som inte är förvånade), men om det inte har dumpat så är det i ytterst få fall värt att åka upp där.

Men där sitter jag, snäll och tyst och tittar ut genom fönstret samtidigt som jag tjuvlyssnar och tänker att nej, jag ska inte säga till dem att Glacier är ovärd och så brant att jag blir vimmelkantig när jag står på kanten (det är verkligen en kant!) och tittar ner, och att jag misstänker att de nog inte är bättre än mig på att åka brant. Det får dom faktiskt upptäcka själva, tänker jag. De går ändå på Oxford eller Cambridge, de kan säkert göra en vettig riskanalys. Och sen går vi ur ägget, och flertalet av de brittiska studenterna bär sina skidor och stavar som ett enda plockepinn, och snubblar och har sig, och jag tänker hjälp, hoppas de låter bli Glacier, och sen stakar jag bort till Tete Ronde och kör slalom genom ett litet kluster av ryska snowboardåkare, och så var det med den saken.

Nä hörrni, färdignördat. Nu ska jag ta ett bad, och sen ska jag nog dricka öl.

PS. Chili con carne till p-mat idag, jag fick världens flashbacks till förra vintern när jag idogt pillade ur alla bönorna ur röran. Jag gillar inte bönor, okej?! Enda skillnaden är att jag denna gången käkar ur matlåda i min lilla lya, istället för sittandes på en ölback jämte torktumlaren i källaren på Panda. Vilket påminner mig – jag har fortfarande inte varit på Favela, som Panda heter nu. Kanske ska ta tag i det, dom har ändå haft öppet i över en vecka.