Jag är lite svävig. Den närmaste liknande känslan jag kan komma på är nog när jag och CC gick och handlade mat i Valdi efter att ha varit på afterski på Cafe Face. Det gick inte jättebra.. om jag minns rätt skulle vi ha mjölk och ketchup, och kom hem med äpplen, tranbärsjuice och vodka.

Det är en härlig känsla ändå. Dendär lite lätt okontrollerbara glädjen som är en kombination av väldigt trevligt sällskap, skidåkning, och en och annan öl.

Jag kan spola tillbaka lite, för att göra det en smula mer begripligt. Maja har en kompis på besök, som i sin tur har typ sjuttioelva (läs: 13) kompisar till med sig. Igårkväll, efter att jag överlevt ett tämligen svettigt och utdraget jobbpass, var vi på Downunder och Summit (!) och idag mötte vi upp dem för att åka skidor. Sällskapet bestod till större delen av föredetta säsongare, men en kombination av vädret (tilltagande vind och tilltagande flatljus) och de varierande graderna av baksmälla resulterade i bästa sortens turiståkning istället för den typiska säsongarhetsen med lunch i liften. Två åk – fika – tre åk till – lunch, typ sådär. Vi strandade på Jack’s i ett slaskigt Meribel i nån timme, jag åt mac and cheese och fick en mindre matkoma, och efter det hade den utlovade snöstormen definitivt satt sina klor i Bellevilledalen och återfärden via den klassiska ”liftvisningsrutten” på Menuires-sidan var en blåsig och stakande historia som fick samtliga skidåkare att tycka ganska synd om snowboard-ditona och mig att krampaktigt hålla tag i säkerhetsbygeln när Grangesliften svajade sig den sista biten upp mot Roc des Trois Marches.

Vi fördrev tiden i liftarna med att upplysa varandra om diverse olika onödiga vetanden, och jag kan därför tryggt gå och lägga mig ikväll med vetskapen om att ”a kangaroo has three vaginas”. Håhå jaja, gott om skratt vart det iallafall, trots blåst och domedagsmoln som fått vädergudarna i Mordor att känna viss inspiration.

Efter avslutat åkningsvärv hamnade vi på Red Fox, den mig veterligen enda puben uppe på Balcons, och  förövrigt ett uteställe jag hittills aldrig bevistat. Vilket nog får sägas är synd, för förutom standard-Kronenbourgen har de även Grimbergen och Chouffe på tapp, och särskilt den sistnämnda är baske mig som gjord för att drickas lagom sakta i demi-form.

Inredningen på Red Fox påminner förövrigt extremt mycket om den på den sedan länge försvunna baren/fiket i Val d’Isère (som jag fullständigt just nu tappat namnet på) där jag och CC brukade snylta darrigt internet tills vi skämdes och datorbatterierna var helt urladdade i utbyte mot varsin kopp varm choklad.

Sidospår åsido, vi fastnade på ett gäng barstolar på Red Fox – jag, Maja, Em och Pip, och det var bara så jäkla härligt att sitta och tjöta om allt mellan himmel och jord (bland annat avhandlades den årliga knödelfestivalen i St Johann, Österrike) medan livebandet brötade på borta i sitt hörn, fötterna sakta tinade i pjäxorna, och snöfallet tilltog allt mer utanför de immiga fönstren. Ambitionen att hinna förbi Scandi för att hämta p-mat försvann i tomma intet ungefär samtidigt som Em gick och beställde en tredje vända med demi Chouffe, och tillslut var det med nöd och näppe jag hann hem innan skidförrådet låstes klockan sju. Ibland försvinner tiden helt omärkligt bara.

Och bara för sakens skull, för att bra dagar ska pricken-över-i:as ordentligt med flaggan i topp och allt såntdär, så tog jag och Maja tillfället i akt och åkte på gatan hem istället för att gå, de bitarna som lutade nerför.

Ja, jag vet att dylikt beteende kan bötfällas om police municipale eller gendarmeriet råkar dyka upp, och nej det är inte speciellt bra för belagen att åka skidor på en väg med några ynka centimeter nysnö ovanpå asfalten men vet ni vad? Det var kul. Och det är viktigt att ha kul. Idag var en rolig dag. Och det snöar, och jag är ledig. Då ska det banne mig njutas.