Bummarbloggen

betraktelser från val thorens

Meny Stäng

Datum: 14 februari, 2017

Icke-pucklar och bränt bacon

Jag jobbar långpanna idag, nio till stängning, och det är nog faktiskt bra. De senaste tre dagarna har jag mosat hysteriska mängder pist, och snittat ungefär elvatusen fallhöjdsmeter per dag, och en kan väl lugnt säga att min hjärna och mina knän har vitt skilda åsikter om hur kul såna företeelser är. På sin plats med lite påtvingad vila alltså.

Till mitt försvar vill jag bara säga att jag faktiskt gjort knäna en tjänst, eftersom den mest notoriska av alla räliga puckelpister i Meribel (Bosses, en snorbrant och kroniskt isig historia som går rätt ner i skuggan under Plan de l’Homme-liften om någon undrar) av någon ungerlig anledning var pistad igår, så nu har jag bockat av den från streckjakten utan att ha plågat mig nerför en endaste puckel.. bara brant och stenblandad snö, vilket trots viss ogemytlighet ändå får ses som betydligt mer gemytligt än om pucklar hade varit inblandade, också.

Ursäkta bloggtorkan förresten, jag har inte så mycket att säga till mitt försvar mer än att jag periodvis jobbat rätt mycket, och utöver det råkade falla ner i en ond spiral av depp över det dystra snöläget blandat med ett par alldeles för intensiva utekvällar och därpå följande ifrågasättande av i princip hela min tillvaro. Föga inspirerande att skriva om, med andra ord.

Men nu är jag på banan igen, och det har kommit snö, och istället för att göra en evighetslång ”och sen, och sen” i detta inlägget ska jag försöka spotta ur mig ett gäng retroaktiva kreationer.. förutsatt att jag kan erinra mig ungefär vilka händelser som tilldragit sig vid ungefär vilka datum. Vi får se hur det går. Nu ska jag ta mig i kragen och käka frukost innan jag går till jobbet, även om jag känner mig lite elak när jag använder mikrovågsugnen när Harry kom hem gud-vet-när inatt. Det senaste livstecknet vid medvetande var i vår chattgrupp tjugo i fyra, då var han tydligen på efterfest med några danska gymnasieelever, och nu snarkar han intensivt nere i sin bäddsoffa så nån gång måste han ju ha gett upp och gått hem. Väldigt klassisk Val Thorens-grej (antagligen säsongsgrej i allmänhet). Ska bara gå hem till folk och spela ölpong – kommer hem tidigt på morgonen.

Skitsamma, här råder noll pardon, jag ska göra havregrynsgröt. Och efter gårdagens lilla bacon-debakkel så känner jag att tre minuters mikrovågsugnsmuller klockan halv nio på morgonen är en synnerligen mild hämnd.

Bacon-debakklet kräver nog en förklaring, när jag tänker efter.

Jag kom alltså hemstapplandes efter sex och en halv timmes skidåkning, som tillråga på allt avslutades med stakning i intensiv motvind på Pulverimetertransporten följt av ”ojdå, jag åkte visst upp med Plein Sud lagom tills att Fylleduschen stängde nu måste jag ta mig nerför backen genom ett myller av danska och svenska gymnasieglin vars genomsnittliga promillehalt är lite högre än vad som känns bekvämt”, och var på det stora hela väldigt trött. Öppnar dörren till lägenheten och det luktar som.. att någonting matlagningsrelaterat verkligen gått åt pipsvängen.

Påtalar ganska ovänligt (jag var trött, okej) att ”vad i helskotta har du gjort och varför har du inte vädrat ordentligt” och får återberättat för mig om den fullständigt briljanta idén att steka bacon i ugnen medans man tar en promenad till affären för att köpa bröd. Det råkade bara bli så att det var längre kö än vanligt (såklart det var, din pappskalle, det är högsäsong) och allting tog tid, och därför hann baconet omvandlas till någon sorts proteinrik kol innan brödet var inköpt och återfört till lägenheten.

Samma lägenhet som såvitt jag vet inte har någon fungerande brandvarnare.

Ridå.

Alltså, jag kan stå ut med att komma hem efter jobbet och hela stället (särskilt uppe i min loftsäng) stinker stekos, för den enda vädringsmöjligheten vi har är att öppna balkongdörren, och det är inte så najs när det tillexempel blåser full storm. Men att lämna ugnen på och gå hemifrån? Där snackar vi total jävla härdsmälta. (Och om någon undrar – ja, jag har självklart påtalat detta för Harry innan jag gnäller om det i ett blogginlägg.) Särskilt som ugnen ifråga faktiskt går att sätta på timer – den skulle tillexempel kunna stänga av sig efter tio minuter, men nej.

Nåja, det gick ju bra denhär gången iallafall, och nu luktar det såvitt jag kan känna (lite svårt att avgöra eftersom jag vistats i lägenheten ifråga hela natten – typ samma sak som att jag inte känner lukten av lax på jobbet hemma) nästan inte bränt längre, bara bakfull (högst sannolikt) sömntuta från sängen under. Oklart om det är en förbättring eller bara en förändring, haha.

Thåström – Bara Om Min Älskade Väntar

Thåström – Bara Om Min Älskade Väntar
Kärlek Är För Dom (2009)

Jag tänkte att jag kör en repris på fjolårets inlägg denna superkommersialiserade februaridag, och postar en låt som jag tycker är fin, även om jag anser att själva Alla Hjärtans Dag är ett satans krafs, här lämpligt illustrerad med en gif från nästa veckas avsnitt av Supergirl.

Så därför: Bara Om Min Älskade Väntar, denna gång i Thåströms magiskt ickestegrande version.