Jag har aldrig varit i Lyon förut. Tanken var att jag skulle åkt ner dit förra våren, när Olympique Lyonnais spelade kvartsfinal i Champions League mot Paris Saint-Germain och mer eller mindre massakrerade dem med 5-0 eller vad det nu var, men en snöstorm och ett korkat löfte om att köra en hemvändande kollega till Genève satte stopp för planerna den gången.

I år hade jag mer flyt.

För det första var Chrille en ängel och tog mitt jobbpass igår, och för det andra så var väderleksrapporten solsken istället för snöstorm.

Dessutom lyckades jag utan någon som helst övertalning få med mig grabbarna, varav exakt ingen av dem någonsin uttryckt någotsomhelst intresse för fotboll, så jag hade sällskap/tvivelaktiga kartläsare också.

Våren här i krokarna är lite knäpp, eller åtminstone full av kontraster – bara för sakens skull stack jag ut och åkte en och en halv timme igår morse innan vi drog iväg, och fem timmar senare sitter jag och svettas i tjugonånting-gradig värme utanför Donken i Lyon-förorten med det för oss som är vana vid svenska teveserier smått illavarslande namnet Bron. Det var förövrigt ett klart udda matstopp – de höll på att bygga om hela restaurangen, så alla, även såna som oss som inte tänkt utnyttja den, var tvungna att beställa mat via drive thru-luckan. Den var praktiskt nog placerad strax under midjehöjd för en lång person, och det går inte riktigt att återge i text hur kul det ser ut när drygt 190 centimeter Olle viker ihop sig till en nittiogradersvinkel för att beställa kycklingburgare.

Eftersom ingen av oss hade någonsomhelst koll på själva staden Lyon, och vi hamnade i utkanten av den begynnande eftermiddagstrafiken togs ett gemensamt beslut om att inte ägna oss åt någon seriösare sightseeing. Istället körde vi till en konstgjord sjö/damm nån kilometer från fotbollsarenan och traskade runt där, kastade macka och bara njöt av att befinna oss nånstans där luften är varm även i skuggan och där det finns gröna träd.

Som sagt, Val Thorens kan göra en lite knäpp ibland.

Matchen då? Lyon fick stryk med 1-0 efter att Wolfsburg fått en ganska tveksam straff i slutet av andra halvlek (särskilt tveksam eftersom Lyon borde fått en straff i första, som domaren efter att ha pekat mot straffpunkten sedan ändrade sig om till publikens stora ilska) men går ändå vidare till semi eftersom de vann bortamatchen i förra veckan med 0-2. Detta betyder i förlängningen att jag nog kommer göra en till fotbollsresa till Lyon innan jag åker hem i vår – semifinalerna spelas nämligen senast 29/30 april.

En annan reflektion var att jag för typ första gången någonsin, eller iallafall för första gången sedan VM 2011, vart genuint imponerad av Alex Morgan i en hel match. Så gott som alla gånger jag sett henne spela har det varit i landskamper med Sverige på andra planhalvan, vilket i sig skapar ett visst ointresse och en viss aversion. Och affischnamn i världens bästa landslag i all ära, min känsla har alltid varit ”måltjuv men en gnutta överhajpad” och att hennes sejour i Lyon kändes mer som en PR-grej än ett genuint spelarbehov, men igår var jag på fullaste allvar impad. Det kanske beror på att Lyon spelade 4-3-3 med Morgan på ena kanten, jämfört med USA som de flesta gånger jag sett dem kört nån sorts 4-4-2 med Morgan mer centralt, men det var kul att se henne göra mer än djupledslöpningar hela tiden.

Som helhet blev det snabbt ganska tydligt att Lyon ville hålla hårt i sin tvåmålsledning från första matchen, det var inte lika defensivt som Sverige i OS, men det tog ett tag innan de började bygga egna anfall istället för att bara kontra om man säger så. Hursomhelst var det en kul match, det hände mer än vad siffrorna visar, och det var ofantligt trevligt att se något annat än berg för en dag.

Men nu är det tillbaka till vardagen och ännu en kväll i hamburgarmonterandets tjänst. Tjipp och hej!/H