På den tiden när min årliga dos av skidåkning sällan bestod av mer än sju dagar var den första friluftsdagen efter jullovet, den där det gick att välja att åka till Hestra för att åka skidor, i princip vårterminens höjdpunkt. Det är väldigt länge sedan, vilket är konstigt för jag kan fortfarande känna den kallfuktiga luften i bussen på väg hem längs Riksväg 26 i februarimörker, känna hur mitt fjortonåriga jag fick en nervös klump i magen av att titta upp mot den skräckinjagande svarta backen till liftåkarens vänster om botten av anläggningen, och smaken av medhavd polarkaka och varm choklad i en våtvarm värmestuga.

Hundratals skiddagar, och ett halvt liv.

Och därför är idag lite extra kul, för utan att jag hade en aning om det i förväg så visade det sig att Thessan är här denna veckan, med sin pojkvän och familj och några polare från Chalmers. Och dels har jag inte träffat henne sen Moa och Joakim gifte sig, vilket bara det är närmare två år, och dels så har vi inte åkt skidor ihop sedan de där friluftsdagarna på högstadiet.

(För de bloggläsare som inte känt mig i en halv evighet – jag lärde känna Thessan på dagis, och sen gick vi i samma klass genom hela grundskolan.)

Det är långt från Tångaskolan till Val Thorens, men det är nånting visst med folk en har vuxit upp med, det är svårt att förklara men det är något speciellt över att få visa en liten bit av min värld för en person som jag lärde känna innan jag ens tappat mjölktänderna. På många sätt är jag ju lite frånkopplad härnere – mina första säsonger var internet svårtillgängligt och ringa hem svindyrt så jag har liksom vant mig vid att leva halvårsvis, jag är förfärligt dålig på att hålla kontakten med dem därhemma när jag är här, och det är väl kanske därför som jag blir så ända in i märgen glad när folk kommer hit.

Hursomhelst så har jag ägnat dagen åt att lotsa runt tio pers till Courchevel och tillbaka, vilket var jättekul trots stundtals skralt med snö (liften ner till Meribel Centre från Altiporten säger det mesta som behöver sägas) och lite blåsigt. Thessans kompis Johannes kom bort vid Chanrossa, och det uppstod till lite väntan och förvirring, men i övrigt var det bara sköj, och alltihopa rundades av med pizza och öl när vi kom tillbaka till Val Thorens.

Och nu ska jag njuta av en ledig kväll och bara vara en hösäck.

Vi hörs!