Harry har skaffat oss en krukväxt. Ska man vara petig så skaffade han två, men den första dog ganska omgående trots idoga försök att hålla honom vid liv.

Den första var en krukbasilika som av nån outgrundlig anledning fick namnet Dave, antagligen för att jag alldeles för ivrigt påtalade att Dave var ett dåligt namn på en krukväxt. Dave, efter sitt frånfälle sedermera omnämnd som Dave the First, levde tyvärr ett väldigt kort liv, vilket till viss del kan skyllas på att han var väldigt vissen redan när han flyttade in här förra onsdagen, och till viss del säkert också kan skyllas på en brist på direkt solljus.. åtminstone tror jag att det är viktigt för basilikor. Det och mycket vatten (förutom när det kommer till pappas konstiga krukbasilikor som till skillnad från alla andra krukbasilikor jag någonsin träffat kan överleva i flera dagar utan minsta tillstymmelse till vattning, som en annan vegetabilisk kamel).

Hursomhelst, Dave the First var immun mot alla försök till upp-piggning/återupplivning – varken vattning, klippning eller utflyttning till det varmaste och soligaste hörnet på balkongen hjälpte, och när jag kom hem från jobbet ikväll hade Dave the Second flyttat in istället. Han ser väldigt mycket piggare ut än den första, så jag har ganska goda förhoppningar om att hålla honom vid liv till början av maj. Frågan är bara vad jag ska göra med honom sen.. antingen ta hem honom till Sverige eller överlåta honom till Hanna och Thomas antar jag..

Tiden får utvisa. Jag tycker hursomhelst att det är väldigt trevligt att ha en krukväxt, vilket jag pratat om att skaffa sedan typ min andra säsong, men aldrig tagit tag i.

Fotnot: Harry påpekar att att ”Dave is a plantsexual basil plant who identifies as a pinetree”, vilket är lite för tveksamt politiskt inkorrekt för att jag ska känna mig riktigt bekväm med det, men eftersom det var Harry som skaffade Dave så låter jag honom hållas.