Igår kan summeras i typ tre delar.

En del ensamåkning i Menuires och Meribel, med ett knippe magiska slaskåk i Teppes och förvånansvärt o-usla icke-slaskåk i Lagopede som höjdpunkt. (Sidospår: det finns två backar i 3 Vallées som heter Lagopede, och bägge två är nio dagar av tio tämligen usla, mest på grund av konvexhet och i största allmänhet folk. Den ena är den krokiga stumpen som förbinder botten av Grand Fond med Caronkabinens dalstation, och den andra är den röda backen som snirklar sig utanför puckelpisten vid Roc de Tougne-släpliften, och att åka nån av dem och inte komma ner med en överväldigande känsla av ”usch” är ungefär lika ovanligt som att DJ:n på Folie skulle spela Kentlåtar. Det är förövrigt något väldigt älskvärt med hur vårväder kan ge vissa delar av skidområdet små upprättelser på grund av att folk håller sig borta och snön håller sig mjuk.)

En del häng på Simons tak, vilket till en början var väldigt soligt och trevligt, men efter att jag hämtat mat blev väldigt kallt på grund av moln, och att jag varit optimistisk nog att ta på mig shorts. Och det blev väldigt tydligt att majoriteten av sällskapet var svenskar för alla hade samma optimistiska inställning som även kan återfinnas hos solbadande människor på Skrea Strand när ett lite mer ihärdigt moln än väntat rullar in.

Soltörstande svensk: ”Men om två minuter borde solen komma fram.”

Molnet: *rör sig i oväntad riktning*

Soltörstande svensk: ”Äeeäeeh, två minuter till..”

Och så vidare, och så vidare tills jag var så genomkall att jag traskade hem och la mig i badkaret för det är som bekant det mest effektiva sättet att värma upp mig på.

En del zonkad och utslagen i sängen pga en rejäl dos värktabletter pga jävla mensvärk, och en irriterande insikt i att jag måste kolla på en hel säsong Arrow innan Sara Lance ens dyker upp. Vad gör en inte för att få koll på sina favoritkaraktärers backstory va? Och vad är det med mig och att ta mig an serieuniversum baklänges? Det är precis samma sak som när jag började kolla på Agents of SHIELD utan att ha sett en enda Marvelfilm, och i princip tog mig genom hela alltet baklänges. Varför börja med Arrow eller Flash när jag kan börja med Supergirl och Legends of Tomorrow, liksom?

Så ja, det var typ gårdagen. Idag-dagen började med att jag sov till klockan nio – ett effektivt sätt att få mig att vakna på dåligt humör, jag hatar att sova länge ofrivilligt. Sen rensade jag vattenlåset i diskhon igen, eftersom det betett sig underligt sedan Jamie gjorde vita bönor. Tydligen är brittiska och irländska avlopp mindre känsliga för allt som inte är de facto vatten och typ smulor, men nu har jag åtminstone visat Harry hur man gör rent ett fastlandseuropeiskt vattenlås och på samma gång fördrivit den vidriga timmen innan värktabletterna verkligen verkar. Sen åt jag två mackor i solen på balkongen tillsammans med Dave the Second (jag försöker se till att placera honom i direkt solljus åtminstone en liten stund varje dag för att han ska ha så goda överlevnadschanser som möjligt) och nu ligger jag och latar mig i sängen innan det är dags att åstadkomma lite skidåkning. Jag är rätt säker på att om jag åker varje dag mellan nu och säsongsslutet så kommer jag slå nytt rekord i antal åkdagar, och sånna saker kan som bekant få min hjärna att gå lite i spinn, så ja.