Jag vill cykla.

Det blåser, semi-snöar, är så dimmigt att jag bara ser vitt ludd utanför fönstret och är allmänt genomvidrigt väder, och här sitter (halvligger) jag och längtar hem till Slättenskogen och stigarna på Galarkullen så jag knappt vet vart jag ska bli av.

Undantaget x antal alkoholrelaterade hemlängtor, som av förklarliga skäl inte riktigt räknas på samma sätt, under säsongen är det här första gången jag fått dendär känslan av ”gaaaaaah”.

Vad jag skulle ge för att kunna teleportera mig till solvarma, barriga stigar precis just nu.

Men nej, det är en knapp månad kvar, och jag vill ju vara här, egentligen. Det är bara det är när det blåser tillräckligt mycket för att skrämma bort mig från allt vad stol- och äggliftar heter, och rastlösheten kryper och asfalten är blöt och långt ifrån skateboardvänlig, då saknar jag att cykla så mycket att jag nästan blir knäpp.

Håhå jaja.

Det är bara att hänga i. Förhoppningsvis får vi en riktigt solig och varm april här, till skillnad mot förra året, och då kommer tiden gå alldeles förskräckligt fort.